Så har vi äntligen kommit fram till den dag jag länge väntat på – dagen då jag verkligen fått möjlighet att sätta Morakniv Garberg Grand på prov. Jag har burit med mig den ut i skogen, använt den i lägerlivet och även tagit hem den till köket för lite mer vardagliga sysslor. Efter dessa första riktiga testomgångar har jag mycket att dela med mig av. Tankarna är många och intrycken ännu fler. Men låt mig börja med en sak som jag sällan erkänner: jag hade fel.
Och det händer inte ofta, så passa på att njuta av detta ögonblick.
Innan jag fortsätter så vill jag också säga att eftersom jag inte har någon annan kniv på testbänken just nu, än just Grand, så kommer den att få vara med överallt och mitt standard-test kommer att gå med raketfart. Fokus kommer att ligga uteslutande på just Garberg Grand dom närmsta veckorna. Men låt oss återgå till själva ämnet för detta inlägg…
Min första farhåga rörde färgen på kniven. Jag var skeptisk till det bruna handtaget som presenterades på produktbilderna, och jag fick för mig att det skulle vara en ganska ljusbrun nyans, nästan åt det plastiga och “bajsiga” hållet. Men i verkligheten visade det sig vara något helt annat. Handtaget är så mörkt att det nästan drar mot svart, och det ger kniven en betydligt mer seriös och robust framtoning än jag först trodde. Den djupa färgen harmonierar dessutom på ett väldigt snyggt sätt med den medföljande läderslidan. Tillsammans skapar de en helhet – ett enhetligt uttryck – snarare än känslan av två separata delar som råkat paras ihop. Bara på grund av det ser kniven mer exklusiv ut än sina syskon i Garberg-familjen.
Den andra stora funderingen jag hade gällde balansen. Eftersom Grand är längre, och även har ett högre blad, misstänkte jag att tyngdpunkten skulle bli felplacerad. Jag var beredd på en framtung känsla eller ett obekvämt grepp där man inte kunde slappna av. Men där fick jag en ordentlig överraskning. Det visade sig istället att mina tidigare Garberg-modeller aldrig haft balansen helt rätt. Grand är nämligen helt spot-on.
Balansen ligger exakt där en kniv av den här typen ska ha sin tyngdpunkt, och det blev nästan en chock för mig när jag upptäckte det. Det här är inte något Morakniv varit kända för tidigare – de har snarare fokuserat på robusthet och enkelhet än på sådana detaljer. Men i Grand märks det att man faktiskt tagit steget och justerat för precision. Resultatet? En kniv som känns oväntat följsam och kontrollerad i handen. Riktigt, riktigt bra.
Om du sitter och knyter näven i fickan och tänker att Garberg Grand borde vara tip-heavy, alltså tung mot bladsidan, så kan jag meddela att denna inte på något sätt är en “huggare”, trots att den är lite längre än den vanliga modellen. Kniven är för lätt och bladet för tunt för att detta ska bli en bra huggare. Men det gör absolut ingenting. Jag tror nämligen att Morakniv har träffat bullseye på en otroligt perfekt bushcraft kniv. Medvetet eller omedvetet så har dom tagit Garberg till en helt ny nivå av perfektion. Det betyder inte lite, med tanke på att vanliga Garberg redan var min absoluta favoritkniv.
Även slidan bjuder på en intressant detalj. På insidan av lädret sitter en diskret läpp i komposit eller kydex. Den gör att kniven klickar fast och hålls på plats, trots att handtaget är spolformat och ganska slätt i sin utformning. Detta var något jag oroade mig för innan – att det släta handtaget inte skulle erbjuda något bra grepp för slidan. Men det visade sig vara en obefogad oro, eller i alla fall något som Morakniv tänkt på. Kniven sitter nämligen som gjuten. Faktum är att den just nu nästan sitter lite för hårt, men eftersom det handlar om läder vet jag att det kommer att ge med sig och anpassa sig över tid. Så även här måste jag säga att jag inte har något att klaga på. Tvärtom – jag är imponerad över hur skickligt Morakniv lyckats kombinera traditionellt läder med modern funktion.
Och farhågorna stannade inte där – de fortsatte att falla en efter en. Många av mina tankar kring hur kniven skulle upplevas i praktiskt bruk visade sig vara helt felaktiga. Men fel på ett positivt sätt. Den känns inte bara bra i handen – den känns rätt. Ergonomin sitter, precisionen i arbetet är över förväntan, och både till finlir i bushcraft-projekt och till matlagning ute i skogen fungerar den förvånansvärt väl. Här har Morakniv verkligen lyckats skapa en mångsidig kniv, något jag inte trodde fullt ut på innan jag själv fick testa den.
Nu ska jag inte låta som om allt är perfekt. För det är det inte. Det finns fortfarande detaljer som jag gärna skulle se justerade eller utvecklade i en framtida version – låt oss kalla den “Garberg Grand 2”. Men det är inget jag tänker fördjupa mig i just nu. Det får helt enkelt vänta till nästa genomgång, för jag vill låta denna första recension handla om upplevelsen av kniven som den är, här och nu.
För att ge er en ännu bättre bild har jag även satt ihop en kort video, där ni får se Garberg Grand i rörelse och i lite olika situationer. Videon är självklart ackompanjerad av min senaste låt, Frozen Firelight. Jag tycker att det blev en rätt fin kombination – musik och kniv i samspel. Kanske ser ni där detaljer som inte framgår på produktbilderna, eller sånt som ni helt enkelt missat tidigare. Hur som helst hoppas jag att den ger er en ännu tydligare känsla för vad Garberg Grand är för kniv – och varför jag redan nu känner att den kan bli en favorit i min samling.
Om det är något du undrar över rörande Garberg Grand, så tveka inte att fråga.
Just nu har bara testfasen påbörjats, vilket gör att inom en till två veckor så kan du nog räkna med ett resultat i min Jämförelselista. I alla fall ett preliminärt resultat medan testerna fortgår.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.