Om du ska bli imponerad över något i detta inlägg så är det titeln. Ibland är jag så uppfinningsrik att det är nästan skrämmande.
Men faktumet är att nu är det marsväder norr om Polcirkeln, alltså mars, som månaden mars. Vi har haft ett underbart väder, strålande sol. -2 grader i luften, säkert +10 i solen. Gnistrande snö och milda till inga vindar. Det är nu det är som mest fantastiskt att bo där vi bor, med vildmarken runt hörnet.
Efter en hel dag ute i det vackra vädret är vi tillbaka hemma, trötta men otroligt nöjda över dagen. Men låt oss backa bandet lite, för en sådan här dag förtjänar att dissekeras i detalj.
När man kliver ut i skogen en sådan här morgon är det första som slår en tystnaden. Inte en tryckande tystnad, utan en levande sådan. Det är ljudet av absolut ingenting, kryddat med ett och annat knäppande från träden när de vaknar till liv i solskenet. Det är en kontrast till vardagens brus som nästan känns overklig.
Vi packade ner det viktigaste. Liggunderlag, ved, en termos med varm choklad till pojkarna och vatten till kaffepannan. Det skulle bli skogskaffe som är starkt nog att väcka en björn ur idet, och naturligtvis de obligatoriska korvarna som alltid smakar minst 200% bättre utomhus. Att röra sig genom landskapet nu är en dröm. Jag hade dessutom min brorson att dra ett spår med skotern dagen innan, så att vi lättare skulle ta oss till vår fina grillplats vid sjön.
Sedan blev det att skotta oss ned till backen och gräva fram stockarna som jag byggt som sittplatser runt eldstaden, men det är ett jobb som är värt det. Nu kommer det att bli grillning och att vara ute många gånger till. Den extrema kylan som plågat oss sedan i princip november 2025 har gett upp, verkar det som.
Vinden lyste med sin frånvaro och solen reflekterades i de vita vidderna så man nästan blev bländad trots solglasögonen. Det är något visst med att sitta där på ett liggunderlag och känna hur solstrålarna faktiskt biter lite i kinderna. Det är den där specifika mars-värmen som lurar kroppen att tro att det är sommar, samtidigt som fötterna vilar på en meter is och snö. Vi har det vackra vädret, men inga insekter som biter och irriterar… Underbart.
Det är i dessa stunder man förstår varför man står ut med novembermörkret och de bitande januarivindarna. Det här är belöningen. Det är den stora utdelningen på ett långt och mörkt arktiskt klimat.
Medan elden sprakade och kaffet hälldes upp, satt jag och funderade på kontrasten mellan denna orörda natur och den moderna världen. Tankarna vandrade iväg, som de ofta gör. Man täljer lite på en pinne och bara njuter av vädret, dofterna från elden och en grillad korv. En grillad marshmallow, två tunna skivor med mörk choklad och två havrekakor så har man gjort en fin efterrätt… Mmm.
När solen började dala och skuggorna blev långa och blåa över fjällbjörkarna, påmindes vi om att vi fortfarande befinner oss norr om Polcirkeln. Så fort solen tappar sin kraft faller temperaturen snabbt. Den allt mer annalkande kylan påminner om vem som faktiskt bestämmer här uppe. Som en väloljad maskin så packar vi ihop och beger oss hemåt igen, precis lagom till när kylan slår till igen.
I normala fall brukar vi inte ha bråttom hem, men att få behålla den värme som vi fått under denna fina dag kändes prioriterad, just nu. 😊
Nu sitter vi här i soffan. Ansiktet stramar så där skönt som det bara gör efter en dag i solen, och kroppen känns tung på det där viset som bara frisk luft kan åstadkomma. Det är en märklig form av trötthet, man är fysiskt slut men mentalt helt nollställd och uppladdad på samma gång.
Mars i norr är inte bara en månad, det är ett tillstånd. Det är “den femte årstiden”, vårvintern, och om jag kunde buteljera dessa dagar och sälja dom, skulle jag vara miljonär vid det här laget.
Men å andra sidan, vissa saker är för bra för att säljas. Det ska bara upplevas, precis här, precis nu.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar