Innan jag börjar så vill jag bara påpeka att definitionen av olika genres, när det kommer till knivar, många gånger är skrattretande. Om man går till en populär svensk online butik och söker på “Bushcraft knivar” så hittar du exempelvis dessa.
Inga av knivarna som visas i sökresultatet definierar jag som “Bushcraft knivar”. Det har förstås med marknadsföring att göra. Genom att kalla alla knivar för “Bushcraft”, det kanske hetaste sökordet när det gäller outdoor aktiviteter just nu, så marknadsför man så många olika knivar som möjligt till sina potentiella kunder. Även om dessa inte överhuvudtaget är anpassade för just bushcraft och troligen skulle skrämma bort potentiella naturmänniskor från att vistas i naturen igen.
Lite överdrivet, jag vet. Men saken är den att genres av knivar finns där av en anledning. Att strunta i “reglerna” och kalla allt för Bushcraft, det gör mig smått förbannad faktiskt. Men samma gäller oavsett vilken genre av knivar du letar efter. Ditt resultat kommer alltid att innefatta i princip alla knivar som existerar, just för att dom ska “synas” i sökresultatet.
Knivarna som jag beskriver i detta inlägg baseras därför på min egen definition och kommer inte utgå från vad en online-butik berättar för mig att en specifik kniv är anpassad för. Bara så att du är förvarnad.
Låt oss börja att titta ned i kaninhålet på “lägerknivar”.
När det gäller olika genres av knivar så är lägerkniven (Camp Knife) en rätt så under-representerad klass av knivar. Ändå är det väl dom som används mest av oss som föredrar att befinna oss i skogen så fort tillfället ges? Nä, så är det nog inte. Många väljer förstås en kniv ut dom närliggande klasserna “Bushcraft” och “Överlevnadsknivar”, men är det rätt?
Om du tänker “Vem är du att avgöra det” så har du förstås rätt. Så den egentliga frågan är kanske “Vad gör en lägerkniv till en lägerkniv egentligen”? För att ta rätt på detta så måste vi titta på dom andra klasserna jag nämnde först.
Bushcraft kniven är väldigt nära att vara en Camp Knife, men saknar oftast storleken som krävs för att utföra dom större sysslorna på ett bra sätt. Det är dock en väldigt mångsidig klass av knivar och erbjuder fördelar som en Camp Knife helt enkelt inte kan matcha.
Alla som håller på med Bushcraft vet att det kanske inte finns någon definition för den bästa Bushcraft kniven som alla kan skriva under på, men för dom allra flesta så är det en kniv med runt 10-12 cm bladlängd. Drop-point eller spearpoint blad och ett rätt så neutralt handtag som gör att man enkelt kan byta grepp och hantera den i många olika vinklar utan att den blir obekväm.
Bushcraft knivar återfinns både i rostfritt stål, enkla kolstål och avancerade pulverstål. Dock svär många vid dom lite enklare kolstålen, som medför att kniven blir lätt att underhålla ute i skogen.
Bushcraft knivar har också oftast ett “klassiskt utseende”, enligt många. Men den biten tycker jag är att överdriva en aning och är inget “krav” för att en kniv ska kunna användas som Bushcraft kniv. Däremot är scandi ett krav från min sida, då den slipningen är väldigt väl anpassad för arbete i trä.
Sedan har vi Survival genren. Överlevnadskniven. Här pratar vi överbyggda knivar som oftast är anpassade för att utföra riktigt tunga uppgifter med. “Vässade bräckjärn” är en populär beskrivning. Dom är konstruerade för att tåla mycket, men samtidigt är dom otroligt sällan anpassade för finare saker, som matprepp eller att tälja detaljer runt i ett läger. Det är lite mer luddigt vad som definierar en överlevnadskniv, men vi kan nog alla vara överens om att den skiljer sig markant jämfört med Bushcraft kniven.
Handtagen är ofta mer och aggressivt mönstrade för att ligga säkert i handen, bladen är tjocka och eggen har mer “trubbig” vinkel för att hålla bättre för riktigt tunga saker. Dom är “överbyggda” rent principiellt. Oftast är dom lite mer “simpla” och detaljfattiga än många andra kniv-genres, just för att det ska vara mindre saker som kan krångla, lossna eller gå sönder om krisen kommer.
Överlevnadsknivar är med fördel tillverkade av enklare kolstål i 1095 klassen. Så att man inte behöver vara ledsen när något går sönder när man håller på att gräva en bunker med den. Det finns (som i Fällkniven fallet) överlevnadsknivar i betydligt dyrare stål, men det känns lite som att kasta pengarna i sjön, då kniv-genren är lite slit och släng, i min ringa mening.
Någonstans mellan Bushcraft och Survival hittar vi dock Camp Knife genren, lägerkniven. Denna kniv är “lite av varje” och är inte riktigt lika smidig som en Bushcraft kniv, men samtidigt betydligt tuffare. Den är oftast mindre tuff än en överlevnadskniv, men mer mångsidig i sin funktionalitet.
Det låter lite luddigt och visst är det så, min definition är säkert inte likadan som många andras definition av denna genre heller.
Saken är den att en Camp Knife är ett mellanting mellan en yxa och en kniv. Den fyller det där tomrummet där yxan är för klumpig och den lilla täljkniven för klen. Om du bara ska bära med dig ett enda verktyg in i skogen, och du vet att du kommer att behöva bygga ett vindskydd, fixa ved och dessutom laga mat, då är det hitåt du ska titta.
Men vad är det då som gör att en kniv faktiskt förtjänar titeln “Camp Knife”? Enligt min bok handlar det om fyra rätt så avgörande saker.
Först av allt så behöver en riktig lägerkniv ha ett blad på någonstans mellan 14 och 18 centimeter. Det är tillräckligt med längd för att du ska kunna klyva dom flesta vedträn med kniven, utan att spetsen försvinner in i klabben. Samtidigt är den inte så lång att den blir farlig eller otymplig när du ska skära upp en bit torkat kött eller tälja till en tältpinne. En större lägerkniv måste (enligt mig) alltid ha en “finger choil”, en urgröpning i bladet som gör att man kan flytta fram greppet mot eggen och få bättre kontroll och precision i den stora kniven. Du ser denna “finger choil” på Lionsteel M7 kniven nedan, framför handtaget innan eggen.
Det är lite som att ha en bil med möjligheten att växla mellan fyrhjulsdrift, för att ta sig fram i svårare terräng, eller tvåhjulsdrift, för att den ska bli smidigare och kräva mindre energi. Genom att flytta fram greppet på kniven får man bättre kontroll och balans. Om man flyttar bak så får man mer kraft och kniven blir mer framtung.
Den andra saken är att till skillnad från de där “vässade bräckjärnen” i överlevnadsgenren, måste en Camp Knife ha en vettig geometri. Den kan vara tjock över ryggen, med vissa undantag. Om bladet är tjockt och har scandi slipning kommer den att spräcka rotfrukter och annat snarare än att skiva dom. En bra lägerkniv har därför ofta en hög flatslipning eller en svag konvex slipning som gör att den biter djupt i trä men ändå kan skära genom mjuka material utan att kila fast sig. Det är en svår balans och inte många knivar i världen klarar av att både vara tuffa och smidiga samtidigt. Även om många påstår sig klara av det.
Den tredje aspekten är att handtaget inte får ha för många “taktiska” gropar, för aggressivt mönster eller vassa kanter. När du har jobbat med kniven i en timme vill du inte ha handflatan full med blåsor. Enkelhet är ofta nyckeln. Ett handtag som tillåter olika grepp beroende på om du behöver kraft eller precision är helt avgörande om den ska fungera bra eller inte, så ett större och mer fylligare handtag är en fördel.
Den fjärde och sista aspekten är hygien och underhåll. En lägerkniv får inte vara för svår att hålla ren, även ute i fält. En knivslida i Kydex, plast eller annat material som inte tar åt sig fetter och kladd är en viktig egenskap enligt mig. Du ska trots allt använda samma kniv som du klyver ved med att skära upp kött och annat livsmedel med, bara för att en stund senare bygga något till lägret med.
Att hålla god hygien ute i skogen kan vara det som skiljer mellan en trevlig stund och ett rent helvete, kan jag nämna baserat på högst personliga erfarenheter. Kanske är det därför som jag värderar knivar med hygieniska lösningar högt. 😅
I slutändan handlar valet av en Camp Knife om att hitta den där smidiga bjässen. Det är kniven som inte protesterar när du bankar den genom en tjurig björkklabbe, men som ändå känns naturlig att använda när kvällsmaten ska förberedas. Den är kanske inte bäst på något specifikt, men den är näst bäst på precis allt.
När vi pratar om livet i skogen, där utrymmet i ryggsäcken är begränsat. Då är “näst bäst på allt” ofta exakt det man behöver. Det är en trotjänare som inte skriker efter uppmärksamhet, men som alltid levererar när det väl gäller.
Sist av allt vill jag bara understryka att bilderna på Fällkniven A1x (survival knife genren), Lars Fält Kniven (Bushcraft genren) och Lionsteel M7 (Lägerkniven) bara är exempel för att visa vad jag menar. Det finns otroligt många andra knivar i samma genres som säkert är både bättre anpassade och smartare val. Utgå därför inte ifrån att knivarna på bilderna är “dom som gäller”. Det är bara exempel från dom knivar som jag äger.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar