En sak som jag blivit jättedålig på, på senare tid, är att hjälpa människor som vill ut i skogen och uppleva saker. Det mesta jag skriver om nu för tiden är mina egna upplevelser och framförallt mina knivar och andra prylar. Många gillar att läsa om det jag hittar på, men det är förstås väldigt många som även vill ha egna upplevelser i skogen och hitta lugnet som platsen erbjuder.
För några dagar sedan så fick jag ett läsarbrev som var väldigt välskrivet och faktiskt mycket emotionellt. Det var från Sofia, en ensamstående mor från södra Sverige som i grund och botten ville ha tips och råd om hur man “trivs i skogen”. En sak som jag verkar göra så lätt och obehindrat, enligt henne. Jag kommer inte att återge något av brevet i detta inlägg, då det kändes privat och innehöll många tankar och känslor som jag inte känner att jag har rätt att dela med mig av till alla andra.
Jag kände dock att jag, som naturmänniska, hade en viktig uppgift framför mig. Att hjälpa någon som desperat behöver naturen för att skaka av sig vardagens stress och lugna sina nerver, det låter som något jag borde kunna lösa.
Jag satt en lång stund framför datorn och funderade hur jag skulle kunna få Sofia att trivas i skogen. Hur gör jag själv för att trivas i skogen? För mig har skogen alltid varit en del av mitt liv. Jag bor i naturen redan, då jag i princip kan gå i vilket väderstreck som helst och efter 1000 meter så står jag i en skog, typ.
Det hela blev en filosofisk loop där jag inte direkt visste vad jag skulle svara eller hur jag skulle hjälpa till på bästa sätt… Då insåg jag något som jag inte tänkt på tidigare. Min egen väg till lugnet går via hantverket och närheten till det naturliga. Att få testa en ny kniv, lära mig en ny teknik eller bygga något med händerna. Det är det praktiska “görandet” som gör att naturen blir en frizon för mig. Stressen rinner av mig så fort jag kliver ut i skogen eftersom mitt fokus hamnar på något helt annat än vardagen.
För att kunna hjälpa så måste jag skifta fokus och tänka på skogen utifrån någon annans perspektiv. Det handlar det inte om äventyr eller den perfekta utrustningen. Det handlar inte om knivar och tekniker för att göra upp en eld. Det handlar om att avdramatisera det vilda, att hitta det “naturliga” i naturen, helt enkelt.
För Sofia, och för alla er andra som känner att tröskeln till skogen är hög, kommer här mina tankar om hur man börjar bygga den där tryggheten. Bit för bit. För även om det kan tyckas vara en enkel sak att “bara ge sig ut i skogen”, så är det inte naturligt för otroligt många människor. Helst inte om man är uppväxt i en miljö där skogsliv och natur inte hörde till vardagen.
Här är mina förslag till dig, Sofia, och till alla som är i samma situation:
1. Sänk ribban, skogen börjar vid kanten
Många tror ofta att “skogen” betyder en milsvid vildmark där man måste navigera med kompass och riskera att gå vilse varje dag. För att börja trivas räcker det med en dunge eller en markerad stig i närheten av hemmet. Man kan med enkelhet börja där man hör ljudet av bilar eller ser husen. Tryggheten kommer när man vet att “civilisationen” bara är några minuter bort. När den miljön känns som ett vardagsrum, då kan man ta nästa steg och bege sig lite längre bort.
2. Bemästra elden (eller gasolen)
Att skogsmänniskor kokar kaffe i skogen handlar inte (bara) om att få koffein i kroppen. Det är en ritual som ger fokus. Om det känns övermäktigt att bygga en eld, köp ett enkelt litet sprit- eller gasolkök. Det är förutsägbart, säkert och ger dig den där varma koppen på fem minuter. Att ha kontroll över tekniken är en enorm trygghetsfaktor och är saker som kommer till användning om krisen någonsin kommer. Att kunna göra upp eld med eldstål under dåliga förhållanden, det är inte något som behöver prioriteras i detta läge, men ger något att se fram emot att bemästra i framtiden.
3. Ljuden är dina vänner
Skogen är aldrig tyst, och det är ofta ljuden som skrämmer många. Ett knak i buskarna är sällan en björn (särskilt i södra Sverige), utan oftast bara en koltrast eller en hare som är betydligt räddare än du. Sitt stilla i tio minuter och bara lyssna. Ge ljuden ett namn. När man vet vad som låter, slutar hjärnan att hitta på egna skräckscenarier. I skogen är det otroligt sällan farligt att vistas och saker som låter är nästan alltid något som är mer rädd för dig.
Att lära sig dom olika ljuden och känna igen exempelvis olika fåglar, är en trivsam och lugnande övning som faktiskt kan vända dom skrämmande ljuden till något bekant och roligt att se fram emot. Ta tillfället i akt att lyssna, spela in på telefonen och senare forska i vad som lät, så att du vet till nästa gång du är ute i skogen. 😊
4. Gör “skogs-fika” till en vana
Som jag skrev tidigare så behöver man inte vandra en mil ut i ingenstans. Det är inte det som skogen handlar om. Packa en ryggsäck med något gott, gå 500 meter in på en stig, sätt dig på en stubbe och ät, njut och andas. Gör inget annat.
Genom att bara vara i skogen, utan prestation, lär sig kroppen att det här är en plats för återhämtning, inte en plats där man ska överleva. Se till att du känner dig trygg, besök samma plats många gånger så att du känner till platsen och dess omgivningar.
5. Hitta på något bekant
Jag har många vänner som älskar att göra vardagliga saker i naturen. Exempelvis ta med sig en bra bok och sitta och läsa mot ett träd, eller till och med lyssna på ljudböcker i naturen. Att ta upp en pinne och tälja lite med en kniv är också en sak som fungerar som ångestdämpande för många.
En bekant till mig som älskar naturen berättade att han brukar hålla i telefonen när han känner oro inför något i skogen (det händer även vana skogsmänniskor ibland). Han använder telefonen som en trygghetsfilt som ger en lite extra boost av självförtroende om man blir orolig.
Alla trick som fungerar tror jag är helt okej att testa, men jag tror inte allt fungerar för alla. Det är nog högst personligt vad som känns bra eller dåligt att hitta på i naturen.
Bonustipset
Sist av allt så vill jag ge ett litet bonustips. Många som ska börja sin “karriär” som naturmänniska ger sig in huvudstupa i en gigantisk industri av produkter, kunskap och material. Du behöver inte kunna allt på en gång. Skogen är inte en examen som ska godkännas, det är en vän som väntar på att bli presenterad. Börja smått, börja nära, och låt kaffe eller annan varm dryck ta den tid det tar. Få hjärnan att associera naturen och skogen med njutning, lugn och avslappning.
Om du känner “jag skulle faktiskt behöva bättre skor för det här”, så köper du ett par bättre skor för skogen, helt enkelt. Men investera inte i något som andra säger att du behöver. Vistas i naturen, känn efter och anpassa dina saker efter vad du verkligen behöver.
Om du tycker det är jobbigt och att du känner ångest över att gå långt in i en skog, gör inte det. Försök inte att tvinga dig själv att gilla skog och natur, det kommer aldrig att fungera. Låt det komma naturligt, för det gör det automatiskt när du vänjer dig. För vissa går det snabbt, för andra så tar det ett tag. Vem har bråttom? Låt det ta den tid det tar, helt enkelt.
Slutligen
Jag tycker det är otroligt inspirerande att höra att mer och mer människor söker sig ut i skogen för att få skaka av sig vardagens stress. Men samtidigt så hör jag faktiskt många som upplever skogen som ett obehag och upphov till stress också.
Jag hade faktiskt ett samtal med en man i 30-års åldern för ett tag sedan. Vi hamnade av en slump på ämnet skogen och när jag frågade om han brukade vistas något i naturen (för att hitta något att prata om) så fick jag svaret “aldrig i livet”. Han tyckte det lät otroligt jobbigt och kunde inte se någon som helst nytta med att vistas i naturen.
Det är förstås upp till var och en hur man väljer att se på naturen, men när han lite senare berättade att han var orolig till den grad att han faktiskt har ångest över att få motorstopp längs en väg med omgivande skog… Då känner jag att man kanske behöver vistas lite ute i naturen för att lösa problemet och dämpa sin ångest lite.
Det viktiga är att förstå att allt har med vana att göra, mer än något annat. Om man som Sofia samtidigt känner ett behov av att vistas i naturen och skogen, men känner “mothugg” i form av rädsla och oro, så går det att lösa. Det är inget permanent tillstånd som säger “du är ingen naturmänniska och du hör inte hemma här”, utan ett tecken på att man inte vistats tillräckligt i naturen för att känna sig trygg där, helt enkelt.
Hoppas i alla fall mina tips hjälper till lite och att naturen känns lite mer hemma inom snar framtid. Jag är inte någon terapeut, så det finns säkert bättre sätt att vänja sig med naturen och slippa ångest och oro. Men samtidigt så hoppas jag att mina enkla trick fungerar för att känna trygghet i naturen.
Vad tror ni andra? Har ni några tips till Sofia (och mig!) om hur man hittar tillbaka till det enkla och trygga i naturen? Har ni själva upplevt stress och obehag i samband med vistelse i naturen? Kommentera eller skicka ett mail och berätta.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar