När värmen börjar bryta ned oss ovan polcirkeln så är det dags att leta upp ett vattenhål för att kyla ned oss lite. Den senaste tidens värme, med 30+ i skuggan, har blivit lite för mycket även för den mest inbitne soldyrkaren. Med turistsäsongen här så finns det dock inte många ställen som inte är överbefolkade just nu.
Men det finns en “hemlig plats” i Jokkmokk som inte bara erbjuder svalka, utan även möjlighet till relax och eftertanke i naturen. Platsen kallas Kalkstensbrottet. Även om det är ett rätt så populärt ställe bland Jokkmokksborna, så har dom flesta turister inte hittat hit ännu.
Det gamla brottet, som en gång användes för att bryta kalk till byggmaterial och industri, ligger i en slags naturlig gryta omgiven av skog. Vattnet här är kristallklart, kallt och djupt turkost – nästan onaturligt vackert, som om någon har vridit upp färgmättnaden på verkligheten. Om man kommer hit tidigt på morgonen, innan solen hunnit värma upp stenarna runt omkring, ligger hela platsen i ett stilla lugn. Inte ett ljud hörs förutom vinden i träden.
Vi brukar ta med oss något att sitta på, en termos med kaffe och förstås badkläder. Det är inte platsen för storslagna äventyr, utan snarare för återhämtning. Här kan man bada i tystnaden lika mycket som i vattnet. Släppa taget om allt som surrar i bakhuvudet. Och om man sitter helt stilla en stund, så kommer naturen tillbaka. Fåglarna återvänder. Sländorna dansar över vattenytan. Rådjur eller räv kan visa sig i gläntan på andra sidan brottet. Det är som att platsen vet när man är redo att ta emot den.
Det är ingen officiell badplats, så förvänta dig inte livräddare, kiosker eller skräpiga papperskorgar. Och tur är väl det. För det är kanske just avsaknaden av den typen av bekvämligheter som bevarat magin här. Man får ta med sig allt man behöver – men framför allt: man får ta med sig respekt.
Respekt för att platsen fortfarande är någorlunda okänd. Respekt för naturen. Och respekt för att inte lämna efter sig något annat än kanske några våta fotspår på en varm kalkstensklippa.
Så om du också sitter och smälter bort i sommarhettan och funderar på vart du ska ta vägen – överväg att besöka Kalkstensbrottet. Men gör det tyst. Gör det varsamt. Och framför allt – njut av att det fortfarande finns sådana här platser kvar, där man kan känna sig som en liten del av något mycket större.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.