För ett tag sedan, när jag stod vid elden, skogen runt mig fylld av kvällens stillhet, så började jag fundera över min Victorinox Swiss Army Knife som låg i min hand. Jag hade den inte där för att testa någon funktion, inte för att reflektera över detaljer om blad och material, utan för att använda den på riktigt, precis som många gånger förr. I detta ögonblick så slog det mig igen, känslan att jag i ärlighetens namn börjar bli lite trött på knivar och specifikationer, hur tokigt den än kan låta.
Anledningen till detta är just mina Victorinox, som på papper egentligen inte är något speciellt. Men som i verkligheten slår allt annat i det den gör, antagligen för att den gör så mycket. Victorinox har inte bara poppat upp på världsmarknaden heller, med löften om guld och gröna skogar. Historien började för över 140 år sedan, dessutom har ingen kunnat göra det bättre. Hur sjukt är inte det?
Med varje moment som min Swiss Army Knife kommer till användning för mig, öppna burkar, justera tältpinnar, förbereda mat, klippa tändmaterial och såga av grenar, så inser jag hur mycket mer än en kniv det är. Den är så mycket mer än något man kan läsa sig till på papper. Så mycket mer än sina specifikationer. Varje liten funktion, varje verktyg på den, har sin plats, sin mening.
Men det som verkligen, på riktigt, gör skillnaden är inte bara Victorinox och den specifika modellen man använder sig av, utan faktiskt handen som håller den, hjärnan som styr rörelsen och erfarenheten som vägleder den. Det är här som den verkliga symbiosen mellan människa och verktyg är.
Det slog mig då, mitt i mina sysslor runt eldstaden, att all kunskap och träning vi lägger ner på bushcraft, på att känna igen träslag, tända eld med rätt teknik, lära oss bygga skydd som håller… det är det som avgör hur väl saker och ting fungerar. Inte bara verktyget vi håller i. Det låter ju uppenbart när jag skriver det. Men i rätt händer kan en Victorinox uträtta nästan vad som helst. Det blir lätt en förlängning av erfarenhet, precision och omtanke. Men i händerna på någon som inte förstår eller vill förstå, så fungerar den betydligt sämre eller kanske inte alls.
Jag hör historier från personer som brutit av knivbladet, böjt kapsylöppnaren och böjt sågbladet på sina Victorinox, och bespottar situationen och verktyget. Men är det verkligen där problemet är? Är det Victorinox som gör dåliga produkter, eller är det handen som styr verktyget som är problemet?
Saken är den att jag aldrig någonsin brutit av ett verktyg på någon Victorinox Swiss Army Knife. Jag har böjt knivbladet på en Huntsman, när jag försökte bända lös något med den. Men det var samma problem som jag beskrev ovan, handen som styrde verktyget och hjärnan som inte förstod bättre. Nu, på senare år, så har jag aldrig någonsin blivit sviken av mina Victorinox. Men då har jag inte heller svikit eller behandlat dom fel, vilket är kontentan av det jag försöker säga.
Trots all komplicerad enkelhet i Swiss Army Knife, så är det ett mästerverk av funktioner i ett kompakt format. En universell följeslagare, som aldrig klagar, aldrig sviker, men som kräver att vi vet hur vi använder den och underhåller den på rätt sätt. Den är ett slags tyst sällskap, alltid redo, alltid komplett, men alltid beroende av att vi själva är närvarande och medvetna om hur vi ska och inte ska använda det.
För mig handlar det inte längre om att skriva listor på bladets egenskaper eller jämföra modeller längre. Det handlar om upplevelsen. Hur en Victorinox kan göra vardagliga och tunga moment till små triumfer, när den används med erfarenhet och respekt. Det är när vi släpper testandet och börjar använda, när vi blir ett med skogen och momenten, som verktyget verkligen visar sin styrka.
Då, i skymningen, med skogens ljud runt mig och värmen från elden mot ansiktet, kände jag det som blivit till min nya filosofi. En kniv är aldrig bara en kniv. Den är en nyckel till upplevelsen, till tillförsikt och kompetens. I det ögonblicket fanns inget jag hellre hade hållit i handen än min Victorinox, vilket är en insikt som jag kommer att anamma i framtiden. Min fokus kommer från och med nu att skifta mot själva upplevelsen istället för data och fakta om verktygen jag använder. Något jag tror att många av mina läsare uppskattar, eller något jag i alla fall hoppas ska vara mer intressant och underhållande för alla.
Vi får väl se hur det går med den saken. 😄
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar