Trots att jag är en inbiten Apple-användare, eller mer korrekt kanske är “en riktig Apple-nörd”, så är det knappast brist på Android-telefoner hemma hos mig. I en av mina lådor ligger ett gäng riktigt fina Android-enheter, säkert åtta stycken som faktiskt håller måttet. Sedan finns det en annan låda… den där med de tveksamma kandidaterna. De fungerar, tekniskt sett, men tiden har inte varit snäll mot dem. Det stora problemet? Uppdateringar, eller snarare bristen på dem. De flesta Android-tillverkare verkar ha ett komplicerat förhållande till långsiktig support. När operativsystemet är föråldrat och säkerhetsuppdateringar lyser med sin frånvaro, så spelar det ingen roll hur bra hårdvaran är. Dom blir lika säkra som att köra en sportbil utan bromsar. Det här är något vi Apple-användare blivit bortskämda med, ibland till absurda nivåer.
En dag fick jag ändå för mig att det kanske var dags att ge Android en ny chans. Jag har ju en sprillans ny Android-telefon på väg, så varför inte smygstarta lite? Med viss nyfikenhet startade jag upp en äldre Samsung som jag försökt hålla uppdaterad, loggade in på mitt gamla Google-konto och började damma av systemet. Efter vad som kändes som en evighet av uppdateringar, ominstallationer och fixande var den till slut redo.
Jag passade också på att installera Google Gemini, Googles svar på AI-assistenter, tillgänglig för Android och till viss del även för iOS. Allt kändes faktiskt lite spännande. Jag la mig bekvämt på sängen, redo att utforska Android med nya ögon.
Men känslan höll inte länge.
Jag öppnade Google TV, tänkte att det kunde vara ett bra test, särskilt eftersom jag är förtjust i Apple TV. Tyvärr kändes det som en blek kopia. Scrollningen fungerade knappt, allt hackade och hoppade. Det tog en bra stund innan jag ens lyckades navigera genom appen utan att tappa bort mig i listan. Upplevelsen var allt annat än idealisk. Även om min Samsung är en, tja, Samsung, så är den inte så slö att jag misstänker att problemet låg hos telefonen.
Andra appar bjöd på liknande problem. Gmail kraschade mitt under genomgången av min inkorg. Inget kändes stabilt eller genomarbetat. Men jag försökte ändå ha tålamod, det är ju ändå Android vi pratar om. Lite buggar hör liksom till, eller?
Just när jag låg där och försökte vänja mig vid gränssnittet, med YouTube öppet i bakgrunden, så började en reklam rulla på min Apple TV. Något om en ny bilmodell från Cupra. Jag tänkte inte så mycket på det och lät reklamen spela klart. Men i samma sekund som klippet var över, plingade det till i min Android-telefon:
“Eftersom du visade intresse för Cupra Sverige och deras nya bilmodell…”
På ett ögonblick försvann min nyfikenhet. Som att någon släckte lampan. Jag mindes exakt varför jag en gång valde att lämna Android. Det var inte (bara) gränssnittet eller buggarna. Det var känslan av att vara förföljd. Av att vara en produkt.
Minnena kom tillbaka som en vårflod: Gmail där reklam blandas in som om det vore riktiga mejl. Annonser som smyger sig in överallt. Rekommendationer jag aldrig bett om. Och framför allt den där krypande känslan av att någon alltid lyssnar, registrerar, och använder informationen mot dig.
Nästan som i trans höll jag in knappen på sidan av telefonen och valde “Stäng av”. Sedan la jag den i lådan med de andra telefonerna.
Android må vara billigare, men det kommer till ett pris, ett pris jag inte vill betala. Buggar, säkerhetsluckor, bristande support och det ständiga övervakandet… det är inte värt det. För även om Apple inte är ett helgon, så bygger deras affärsmodell på att sälja produkter till oss, inte att sälja oss till andra.
Det är en skillnad som betyder något för mig, och borde betyda något för alla andra också.
Om min Samsung inte hade visat reklam om något jag just sett på YouTube, på min Apple TV, så kanske jag hade fortsatt min lilla Android-resa. Men nu vet jag. Även om jag aldrig klickade, aldrig sökte, aldrig bad om det, så är mitt Google-konto nu märkt. “Cupra-intresserad” enligt algoritmen. Och det märket sitter hårt.
Så Android får vänta. Kanske en annan gång. Men just nu känns det skönt att kunna välja bort det. Att veta att det fortfarande finns ett alternativ, ett bättre alternativ. Ibland känns det jobbigt att ha grävt ned sig så mycket i Apples Ekosystem, men då är det bra att påminna sig själv om just varför det är så. Det här valet jag gjorde för ett bra tag sedan, det var inte av en slump.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.