När det gäller bilar så är det knappast någon hemlighet att Toyota alltid har varit en given tillverkare för vår familj. Pålitliga och ekonomiska bilar som presterar mycket bra för pengarna. Men jag har även ägt många Subaru, både Forrester och Legacy modeller, vilka har varit riktigt roliga att köra.
Det var dock länge sedan och möjligheten att prova en Outback 2.5 AWD, 169 hk bensinbil i tjänsten var väldigt trevligt och skulle ge mig erfarenheter av denna bil som gjorde mitt val av framtida fordon väldigt enkel.
Låt mig förklara närmare.
En modern Subaru
Likt vår Toyota Corolla så har Subaru Outback en variomatisk växellåda. Det är alltså en steglös automatlåda som är väldigt bekväm och ger optimala vridmoment vid alla situationer. Men till skillnad från hur den fungerar i vår Toyota så känns Subarus version väldigt trött och icke responsiv. Vid fullt gaspådrag så varvar motorn mycket, som den ska, men det känns som att drivningen går via ett gummiband eftersom reaktionen är otroligt långsam och trög.
Jag testade accelerationen från 0-100 och den är bra, säkert mycket bättre än på min Corolla. Men samtidigt så känns det som att när man trycker på gasen så tar det några sekunder innan bilen hinner med att reagera. Detta gäller även när man kör på landsväg och tänker köra om en annan bil, så det är inte enbart vid plötsligt gaspådrag.
Detta känns inte alls när man kör landsväg eller glider fram på en skogsväg i långsamt tempo, då känns den mjuk och trevlig, nästan lite som VW och deras ”automatiska gas”, som gör att bilen känns otroligt lättrullad, oavsett underlag. Men den är som sagt väldigt trög om du behöver kraft snabbt, vilket jag inte upplevt på samma sätt i vår Corolla.
Invändigt så känns den modern och trevlig. Just denna modell har skinnsäten och många olika säkerhetssystem som vi tar för givet på moderna bilar. Dock saknar den några saker som jag faktiskt tycker den borde ha. Den har bland annat inte avläsning av hastighetsskyltar eller automatisk avbländning av helljusen. Men det fanns allvarligare problem än så…
Mediacenter på ett konstigt sätt
Det första jag upptäckte när jag hoppade in i bilen var att Apple CarPlay inte fungerade via USB. Jag var tvungen att ansluta den trådlöst. Detta gör systemet mindre responsivt och ljudkvalitén sämre när man spelar musik, vilket var uppenbart när jag började testa systemet.
Ljudkvalitén i stereon var ganska ok. Lite tunn ljudbild och tråkig till en början, men den gick att justera så att ljudet blev lite mer färgat och nyanserat, vilket var bra.
Där allt föll för mig var formatet på Apple CarPlay. Jag är van vid den klassiska 19:6 storleken på CarPlay när jag sitter i bilar, men i Subaru har man valt att vända skärmen 90 grader, precis som i Volvo V90 modellerna. Detta gör att trots en relativt stor skärm så blir informationen ihoptryckt och liten. CarPlay delar dessutom skärmyta med klimatanläggning och någon konstig övre meny som visar olika saker, bland annat X-Mode lägen, vilket gör ytan för själva CarPlay betydligt mindre än skärmen ger sken av.
Trots att min skärm i Toyotan är hälften så stor så syns informationen bättre, troligen för att klimatanläggningen har en egen skärm och inte delar plats med media.
En till sak som man missat lite på är att Subaru valt att lägga skärmen längs instrumentpanelen, i en uppåtvinkel som följer konturen.
Det ser förstås snyggt ut, på papper, men i verkligheten inbjuder detta till väldigt mycket reflektioner mot skärmen och svårigheter att se information och inställningar om solen lyser från sidan. Otroligt irriterande, men den klassiska ”kupa med handen ovanför skärmen”-metoden fungerade. Något jag inte trodde man skulle behöva göra på en modern bil. Om dom ställt upp skärmen mer, som på Toyota, så hade detta inte varit ett problem.
Buggar och annat konstigt
Subaru Outback var inte helt buggfri heller. Systemet för att hålla bilen på rätt körbana hoppade in när jag körde längs en mindre väg till ett projektområde, vilket gjorde att bilen plötsligt girade ut mitt på vägen när jag mötte en bil och höll på att orsaka en olycka. När jag försökte deaktivera systemet via knappen på ratten så fungerade det inte. Inte heller gick det att justera inställningen via bilens menyer när jag stannade längs vägen och försökte detta.
Jag var tvungen att ”boota om” bilen genom att slå av den, vänta ett tag och starta om den. Nu kunde jag styra systemet igen och slå av denna funktion. Riktigt läskigt och inget jag önskar på en bil, tyvärr. En fördel var att man kunde slå på att systemet skulle enbart varna för filbyten, utan att ta kontrollen över ratten. Detta läge körde jag med istället.
På min Corolla kan man inte slå av den automatiska styrningen och behålla varningen (tror jag), men jag vet att man kan sänka styrkan på styrningen så att man inte plötligt får känslan av att någon rycker tag i ratten och vrider på den, vilket kan upplevas otroligt skrämmande för någon som inte är beredd.
En annan sak som Subaru valt att göra är att ”introducera” återfjädrande blinkersspak. Alltså, du trycker ned blinkersspaken för att svänga vänster, men istället för att den klickar till och stannar i det läget så fjädrar den tillbaka till mitten igen på en gång. Detta gjorde att jag flera gånger var osäker på att jag verkligen blinkade, eller om jag hade tryckt för lätt på spaken så att den bara blinkade dom klassiska tre blinken innan den slutade. Varför man valt att göra på detta sätt vet jag inte, men det är otäckt och eftersom bilen inte har några tydliga ”klick, klick”-ljud när man har blinkersen igång så är man tvungen att kolla på indikatorn på instrumentpanelen för att bli säker. En sak man inte bör behöva göra när man planerar att svänga med bilen och vill ha uppsikt på trafiken istället.
Den positiva sidan
Jag måste nämna lite positiva saker också. Outback modellen jag körde hade en trevlig stol för föraren. Många justeringsmöjligheter och dessutom stöd för att göra själva sitsen större och mindre, beroende på hur långa ben man har. Detta gör att den som är tekniskt intresserad kan få en optimal körposition, men samtidigt att den som inte förstår hur man gör troligen sitter obekvämt hela resan.
Inredningsmässigt, rent kvalitémässigt, så är Subaru Outback väldigt trevlig. Materialvalen känns uttänkta och hållbara. Detaljer i läder med stygn i kontrasterande färger är läckert på vilken bil som helst. Vi har samma typ av känsla i Corollan, men Subaru Outback känns dessutom väldigt solid och rikligt ljudisolerad, något man inte kan skylla Toyota för att ha tänkt på i Corollan, som har ganska högt vägljud.
Det som avgör i slutänden
Min tanke hela tiden har förstås varit att byta ut vår Toyota Corolla Hybrid mot en Subaru Outback, men det finns en faktor som Subaru alltid fallit på, nämligen bränsleförbrukningen. Jag nollade systemen när jag åkte från stan på min drygt 15 mil långa resa, vilket resulterade i 1 liter/mil i bränsleförbrukning. Jag körde dessutom väldigt lugnt med bilen och eftersom jag reste på många mindre vägar den större delen av resan så var min snitthastighet runt 60 km/t.
Jag tillbringade en tid på ett projektområde där jag fotograferade hus och tänkta kanalisationsvägar, men bränslet rann igenom bilen trots 5 km/t och stillastående perioder. Bilen var fulltankad när jag åkte, men efter 15 mil så hade den slukat mer än kvarts tank. Nu vet jag inte hur stor tank bilen har, det kollade jag inte, men det kändes alltså som att man har runt 60 mil räckvidd på full tank, vilket borde göra att den har runt 60 liters tank. Rent logiskt.
Om jag reflekterar till min Corolla så tar den ungefär 0.4-0.5 liter/mil och känns faktiskt mer responsiv och kvick än Outback, trots att den uppenbarligen har nästan hälften av hästkrafterna. Den har en 43 liters tank och normalt sett tar vi oss strax över 100 mil, utan större problem.
Två olika ändamål för fordon
I vår familj så har vi två olika ”lägen” när vi åker bil. Antingen är vi på väg ut på äventyr i skog och vildmark, vilket gör att vi tar vår Toyota Hilux. En ofantligt mer kompetent off-road bil än Subaru Outback. Sen har vi stunder då vi åker till stan, vilket oftast innefattar 35 eller mer mil längs fina asfalterade vägar. Här tar Corollan knappt någon bränsle, kostar ingen skatt och är otroligt pålitlig.
Tillsammans så är våra Toyotor betydligt mer kompetenta än Subaru Outback. Vilket inte borde komma som en överraskning. Men att byta ut Corollan mot en bil som tar mer bränsle än vår Hilux, har sämre off-road egenskaper och lastar mindre prylar… Tja, det känns ju som att skjuta sig själv i foten.
Dessutom pratar vi om en bil som kostar närmare 500.000 kr att köpa. Är det verkligen värt pengarna? Nä, inte för oss i alla fall. En Toyota RAV4 Hybrid kostar lika mycket och borde vara det bättre valet för dom som tänker ekonomiskt och logiskt. Men vill ha en bil som klarar lite eländigare vägar.
Slutligen
Jag är tacksam för att ha fått testa Subaru Outback under många olika förhållanden, från torr asfalt till isiga skogsvägar och bäckövergångar med rinnande vatten. Den presterade väldigt bra och jag kom fram tryggt och säkert, trots att det inte alltid kändes så uppenbart att jag skulle det. 😂
Den hamnar dock i en gråzon för mig. Den fungerar bra på väg, bra på sämre grusvägar, men om vi pratar ”off the beaten track” där vi ofta befinner oss, då räcker den tyvärr inte till. Plastiga detaljer och förhållandevis låg markfrigång gör att den troligen skulle lämna delar efter sig där vi tar oss fram med vår Hilux. Samtidigt så tar den över 100% mer bränsle än Corollan längs landsvägarna och faktiskt mer bränsle än vår Hilux också. Våra bränslekostnader för längre resor ned över Sverige skulle bli minst dubbelt så höga med denna bil, skatter och försäkringar skulle bli dyrare… Allt skulle bli dyrare.
Mina förhoppningar var att Subaru äntligen hade hittat ett sätt för att få ned bränsleförbrukningen på deras bilar. Men tydligen är det inte företagets målsättning. Driftsäkerheten har länge varit deras målsättning, men dom buggar och problem jag upplevde på den relativt korta tiden jag körde bilen gjorde att jag ifrågasatte även detta.
Tyvärr verkar Subaru inte längre vara Subaru. I alla fall inte på det sättet som dom var tidigare. Jag kommer ihåg hur jag forcerade terräng och passerade vattenfyllda diken med lera som kastade över huven på min Subaru Forrester XT 2.5 Turbo… Något jag inte tror att den moderna Subaru versionen skulle klara av.
Kanske är det därför som jag älskar vår Hilux. Den känns robust, oöm och tänkt att klara situationer långt över vad man själv trodde var möjligt. Precis som det ska vara i en bil som man tänkt åka på äventyr i vildmarken med.
Nåja. Jag får väl fortsätta att titta runt lite på alternativ, med vetskapen om att den bästa kombinationen av fordon kanske redan står på gården. Vad annars kan man göra. 😂
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar