När snön börjar falla över Sverige och adventsljusen tänds i fönstren, vet man att det snart är dags för något många har längtat efter hela året, nämligen SVT:s julkalender. I år heter den ”Tidstjuven”, och bara namnet väcker nyfikenhet och för mina tankar till Terry Pratchetts “Theif Of Time”.
Vad är tid egentligen, och vem kan stjäla den?
Årets julkalender är en fantasifull, spännande och samtidigt lite filosofisk berättelse som väcker frågor om hur vi använder vår tid, vad som är viktigt i livet och vad som händer när tiden inte längre fungerar som den ska. Serien beskrivs som både äventyrlig och tänkvärd, och det känns som att SVT har satsat på en julkalender som ska tilltala både barn och vuxna, precis som de bästa kalendrarna brukar göra.
Historien kretsar kring en liten stad där tiden plötsligt börjar bete sig märkligt. Klockor går baklänges, dagar hoppar över sig själva och människor fastnar i ögonblick som inte vill ta slut. I centrum står huvudkaraktären, en nyfiken och modig ung person som börjar ana att någon eller något ligger bakom det hela, en mystisk figur som kallas Tidstjuven.
Bakom kameran står ett erfaret team med flera namn som tidigare arbetat med uppskattade SVT-produktioner. Regin står för en blandning av lekfull fantasi och mörk underton, vilket gör att julkalendern känns både modern och klassisk på samma gång. En av de stora rollerna spelas av Simon J. Berger, som många känner igen från bland annat ”Exit” och ”Torka aldrig tårar utan handskar”. Han sägs spela en karaktär som rör sig i gränslandet mellan hjälte och skurk, en figur som troligen kommer att fascinera tittarna lika mycket som han skrämmer dem.
Det är också tydligt att SVT har lagt ner mycket arbete på att skapa en värld som känns genuint magisk. Scenografin är påkostad, med miljöer som blandar nutid och fantasielement på ett sätt som påminner lite om tidigare succéer som ”Selmas saga” och ”Panik i tomteverkstan”. Samtidigt finns en mer filosofisk ton, en känsla av att berättelsen handlar om något större än bara julstök och äventyr.
Många julkalendrar genom åren har haft en tydlig moralisk eller känslomässig kärna. I ”Mysteriet på Greveholm” handlade det om nyfikenhet och familj, i ”Tusen år till julafton” om historia och kunskap, och i ”Storm på Lugna gatan” om gemenskap. I år verkar budskapet kretsa kring tiden själv, hur vi ibland slösar bort den, stressar igenom den, eller glömmer att leva i nuet. Det är ett tema som känns extra aktuellt i en värld där allt går snabbare och där till och med barn pratar om att ”inte ha tid”.
En annan sak som gör ”Tidstjuven” spännande är att den inte bara verkar rikta sig till de yngsta tittarna. Flera förhandsrecensioner beskriver den som mer vuxen i tonen, lite mystisk, och stundtals nästan poetisk. Det är en balansgång som SVT ibland lyckas väldigt bra med. Att skapa något som hela familjen kan samlas kring på morgonen, men som också får vuxna att reflektera över sina egna liv.
Julkalendern har länge haft en speciell plats i svensk kultur. Många vuxna bär med sig minnen av sin egen barndoms julkalendrar, från ”Pelle Svanslös” och ”Sunes jul” till ”Dieselråttor och sjömansmöss”. Den har blivit en sorts kollektiv tradition, där varje generation får sin egen favorit att minnas. Att SVT lyckas förnya konceptet år efter år, samtidigt som de bevarar känslan av förväntan och värme, är egentligen ett litet mirakel i sig.
När man ser de första bilderna och trailers för ”Tidstjuven” får man känslan av att det här kan bli en sådan där kalender som folk pratar om länge efteråt. Kanske inte för att den är den roligaste eller mest actionfyllda, utan för att den vågar vara lite eftertänksam. Det finns något fint i att en julkalender inte bara handlar om att hitta tomten eller rädda julen, utan om något som ligger djupare i människans vardag, tiden själv.
Håll med om att det passar bra just i jultid. När vi rusar mellan arbete och julshopping kan det vara en påminnelse om att stanna upp. Att låta tiden få ta plats, att vara närvarande i stunden, att se människor runt oss. Det är kanske just det SVT vill förmedla med årets kalender, att julens magi inte alltid handlar om glitter och paket, utan om att vi faktiskt tar oss tid för varandra.
”Tidstjuven” sänds varje dag från den 1 till den 24 december, både på SVT och SVT Play. Det går också att följa serien mer digitalt, med extramaterial och små interaktiva överraskningar på SVT:s webbplats, vilket gör att barnen (och vuxna med barnasinnet kvar) kan fördjupa sig i världen även utanför avsnitten.
Om ”Tidstjuven” lyckas leva upp till förväntningarna återstår att se, men allt tyder på att det här kan bli en av de där magiska berättelserna som vi minns långt efter att granen är bortstädad. Den enda information som jag haft att tillgå för detta inlägg är “Smygtitten” som är en trailer för serien och återfinns på SVT Play i skrivande stund, vilket gör det svårt att avgöra hur bra serien blir i slutänden.
Ha en jättebra dag så hörs vi snart igen.