Igår när jag var ute i skogen och äventyrade lite, så gjorde jag en miss som jag tror jag inte är ensam om, men som svider lika mycket varje gång. Låt mig måla upp scenariot för dig…
Det är molnigt och det blåser. Sjön har öppnat sig men isen ligger kvar på den största delen av sjön. Det är kallt, det är omständigt och jag känner att det är dags att göra upp en eld. Jag tar min Casström Lars Fält Knife och klyver först några klabbar i mindre bitar. Sedan tar jag och börjar göra fjäderstickor för att ha något som brinner snabbt och gör det enklare att göra upp själva elden.
Då jag omarbetat min Lars Fält Knife till en 0-graders scandi (utan sekundär egg) så är den sjukt vass. Så där vass att man är rädd att titta på den, för då kan man skära sig. Detta gjorde fjäderstickor till en tung syssla att fixa. Antingen tog eggen för lite och bladet gled över träet, eller så dök kniven in djupt och fjäderstickorna blev till tjocka otympliga saker. För att enklare kunna styra eggen så tog jag stöd mot en större sten som fanns vid stranden. Detta fungerade perfekt och jag lyckades faktiskt fixa flera fina fjäderstickor efter varandra.
Hoppet om att få till en eld och värma mina kalla händer kom åter… Men sedan kom den där kvisten. Bladet kom till ett abrupt stopp och jag ökade trycket för att ta mig igenom kvisten… Snapp, så gick kniven genom kvisten och rakt in i stenen som jag använde som stöd… Hela min slipning passerade revy framför mina ögon. Jag såg mig själv stå och slipa timmar för att få tillbaka eggen igen…
Mycket riktigt så har jag, efter att ha spenderat drygt 2 timmar på att slipa kniven i köket, inte riktigt fått bort skadorna ännu. Visst, kniven är otroligt vass, fantastiskt vass faktiskt. Men om jag drar längs ett papper så märker jag två områden där bladet inte längre flyter igenom pappret, utan erbjuder ett större motstånd. Det blir ett uppenbart motstånd, men inte som att eggen har taggiga kanter, utan bara som att den inte är lika vass där som på den övriga eggen.
Visst. Jag kan spendera en timme till på att fixa till eggen till perfektion. Men jag känner inte för det. Jag låter den avvikande skärpan i eggen vara en påminnelse om att inte hugga knivar i stenar. Jag tycker att jag säger det åt mina barn varje gång vi är ute, men ändå gör jag själv ett sådant amatörfel… Det är inte mer än rätt att jag får lida lite för det, eller hur?
Om du tänker “men att fixa eggen på en scandi är väl inte något problem”, så kan jag berätta att en 0-graders scandi, utan sekundär egg, inte är rolig att slipa på en kniv i Sleipner stål och utan maskinell hjälp. Jag funderade ett tag på att ta fram min Tormek och slipa fram en ny egg på kniven, men det kändes lite som fusk. Lika bra man får lida lite, så kanske man inte gör om samma misstag igen.
Har du någon historia om när du råkade tälja i en sten av misstag? Dela gärna med dig så att jag slipper känna mig som den enda med otur i världen. 😄
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar