Jag har tidigare pratat om ”graal-knivar”, vilket kan beskrivas som ”knivar jag alltid önskat mig”, men kanske aldrig riktigt unnat mig. Jag har några graal knivar på min lista, men i detta fall så var det kanske inte just kniven i sig som var mitt huvudfokus. Jag tänkte mer på den som stod bakom kniven.
En tillverkare som jag aldrig testat tidigare är just Lionsteel, men kanske mer specifikt designern Michele Pensatos skapelser. Du kanske känner honom bättre under sitt smeknamn “Molletta”. Denna Italienska designer har ett öga för detaljer och design och jag har alltid gillat hans skapelser. Men det finns förstås en rolig historik bakom Pensato och hans status som en av dom mest inflytelserika knivdesigners i den moderna knivvärlden. Nämligen att det inte är hans riktiga arbete…
Michele Pansato har som huvudsyssla att arbeta som affärskonsult inom bank- och finanssektorn. Han tar fram investeringsplaner för företag, och är riktigt duktig på detta. Enligt honom själv så är knivdesign en “hobby som gått överstyr”. 😄
Molletta är dock inte någon “amatör” som haft tur, utan är en designer som faktiskt studerat metallurgi och genomför egna laboratorietester för att maximera bladens prestanda för det tilltänkta ändamålet. Molletta är även en amatörarkeolog och vandrare, så han har har många strängar på sin lyra.
Det var först 2005 som Michele “Molletta” Pensato började designa knivar åt Lionsteel, där han skapat Lionsteel M-serien och mängder av andra modeller. Han är en designer som prioriterar vetenskaplig precision och praktisk användning baserat på erfarenheter, istället för att bara sitta vid ett skrivbord och rita hur knivarna ska se ut. Något som jag uppskattar mycket hos en designer.
Det är uppenbart att Lionsteel och Molletta älskar att använda sig av integrala eller “solid”-lösningar för att skapa sina knivar. Material bearbetas oftast i ett stycke för att skapa synergi och hållbarhet… Men nu kanske du undrar varför jag aldrig köpt någon kniv av Lionsteel tidigare, trots att jag vet hur bra dom är? Orsaken beror främst på att dom ofta har exklusiva knivslidor i läder som är anpassade för höger sida. Om jag ska satsa pengar på en speciell kniv så vill jag också ha allt perfekt. Som ni kanske vet så är jag vänsterhänt och prioriterar således denna hängning på mina knivar ute i fält, helst om vi pratar om en “one-knife” som är tänkt att användas till det mesta.
Det kanske verkar som en obetydlig detalj, men jag har snöat in på att det ska vara perfekt, så då ska det också vara det. Lionsteel känns också som en tillverkare som inte är “nåbar” på samma sätt som Karesuandokniven, Casström eller Fällkniven. Dessa har jag i min närhet och kan kommunicera med rätt så avslappnat, men Lionsteel i Italien är “avsides” och dom är, trots allt, inte så stora i vårt avlånga land. Många som läser min blogg kanske inte ens har hört talas om dom tidigare.
Nu när vårsolen började lysa och vi ständigt är ute i skogen och grillar och myser på så fick jag mina klassiska “skogsvibbar”. När jag stod och täljde en vandringsstav så sa min hjärna ”du borde ha en stor kniv som fungerar till allt möjligt”. Jag stannade upp en sekund och tänkte sedan “tja, varför inte, det var länge sedan”.
Jag ramlade över M7 modellen från Lionsteel av en slump. Jag letade efter “large bushcraft/survival knives” och fick som vanligt upp en uppsjö med Fällkniven, ESEE, Casström och några andra tillverkare. Men den som stod ut var förstås Lionsteel M7. Först blev jag lite kär i designen, sedan lyssnade jag på vad ägare av denna kniv sedan många, många år tillbaka hade att säga… Då blev jag helt såld.
Lite som gubbarna från Ferdinand på julafton så reste jag mig upp och sa ”Bravissimo, den vill jag ha!”… Nja. Kanske inte. Men du förstår säkert vad jag menar. Den kändes rätt i tid, material och design. Antingen det eller så har jag gjort mitt största misstag på länge.
Vi pratar förstås inte om någon billig kniv. Den är stor, väl designad och har premium material, så det är förstås inte en överraskning när man tittar på prislappen. Men 3000 kr för en kniv var det rätt så länge sedan jag betalade. När jag var “ung och dum”, på Fällkniven tiden, kändes dom pengarna rimliga. Nu för tiden, med Morakniv i handen, så känns 1600 kr som en örfil som svider. Även om man vet att kniven är bra.
Jag har kommit till en punkt i min “karriär” som outdoor människa där jag insett att kniven i handen inte är lika viktig som kunskapen i huvudet. Men, med det sagt så är kniven fortfarande verktyget som får saker att hända. Om man är duktig i skogen och på att hantera knivar, då kan en väl designad kniv ta hela upplevelsen till en ny nivå.
Samtidigt har förstås allt som har med knivar blivit dyrare. Modeller som förut kostade 1200-1400 kr har i dagsläget en prislapp som visar nästan det dubbla. Även budgetvänliga Morakniv har tvingats att höja priserna på sina produkter, bara för att kunna behålla sin personal. Det är tuffa tider för knivtillverkare och möjligheterna att ta genvägar i processerna är förstås räddningen.
Kanske inte på samma extrema sätt som Bark River Knives, som slog igen dörrarna för gott nyligen, men tillverkningstider och detaljer får oftast lida när det ska genas i kurvorna och tillverkare vill börja tjäna pengar på det dom gör.
Lionsteel ser dock inte ut att vilja göra detta, inte riktigt ännu i alla fall. Deras knivar är otroligt väl designade och det känns faktiskt inte som att dom missat någon detalj. Helhetsintrycket är otroligt bra. Ryggarna på deras knivar är oftast utsökt rundade och eggarna är otroligt vassa direkt från fabriken. Handtagen är organiskt formade och minutiöst mönstrade för att erbjuda ett perfekt och säkert grepp.
Nu kanske du säger att många lägger ned lika mycket “själ” i sina knivar, men jag tror inte att det är många som faktiskt gör det, på riktigt. Processerna som exempelvis M7 modellen får genomgå innan den hamnar i en kartong är riktigt många. Detaljerna är många… Men nog om detta. Jag ska förstås testa och demonstrera hur väl Lionsteel M7 fungerar för mig lite längre fram.
Även om jag vet att den kommer att bli en ny favorit ute i skogen så vill jag inte lovorda den för mycket. Mina krav är höga och har egentligen bara blivit ännu högre den senaste tiden. Knivar som Morakniv Garberg Grand har fyllt upp en stor bit av mina behov av att ha en “stor kniv” ute i skogen, men samtidigt så är den betydligt mer “utilitarisk” och simpel än en Lionsteel M7. Men behöver jag egentligen lyx och flärd ute i skogen? Vi får väl se hur jag kommer överens med den längre fram.
Ha en riktigt bra dag så hörs vi snart igen.
Lämna ett svar