Detta är en komplett testgenomgång av mitt produkt test av Spyderco Manix 2 Salt LightWeight. För att sammanställa det som skrivits i tidigare inlägg. Om du letar efter dom specifika testerna så får du använda sök-funktionen på hemsidan. Annars har du som sagt sammanställningen och mina slutgiltiga tankar här nedan.
Låt oss köra på!
När Spyderco lanserade Manix 2 Salt LW i CPM MagnaCut stål så väcktes ett intresse hos mig som jag inte känt på länge. Här var en kniv som kombinerade min favoritplattform med ett av de mest spännande stålen på marknaden just nu. En kniv designad för att klara allt från saltvatten och hög luftfuktighet till vardagens alla utmaningar.
Men lever den verkligen upp till förväntningarna? Är CPM MagnaCut allt det sägs vara? Och viktigast av allt fungerar Manix 2 Salt LW som en pålitlig EDC-kniv i verkligheten, inte bara på pappret?
Efter att ha använt kniven intensivt under en längre period har jag nu testat den genom mina 12 standardmoment. Här kommer hela sanningen om vad Manix 2 Salt LW verkligen går för.
Moment 1 – Fast blad
Detta moment fastställer grundförutsättningen, har EDC-kniven i fråga fast blad eller är den fällbar?
Manix 2 Salt LW är en fällkniv med Spydercos klassiska Ball Bearing Lock-mekanism. En robust och pålitlig konstruktion som gör att bladet låses säkert när det är utfällt, samtidigt som det går snabbt att fälla ihop kniven med en hand när det behövs.
Moment 2 – Bärbarhet
Hela Manix 2-serien är rejäla knivar som inte går att smussla bort. Med sina 11,8 cm ihopfälld och 20,5 cm utfälld är detta definitivt inte någon diskret EDC kniv. Men storlek är bara halva sanningen.
Det som verkligen påverkar bärbarheten är knivens profil, alltså bredden från bladsryggen till handtagsryggen när den är ihopfälld. Det lövformade bladet ger Manix 2 en högre profil än många andra EDC-knivar, cirka 4,5 cm som bredast. Det är inte vansinnigt brett, men märkbart mer än en slimmad kniv.
Har du vanan att bära tighta jeans med fullproppade fickor kommer du definitivt känna av att Manix 2 finns där. Men här kommer den avgörande räddningen, nämligen LW-versionen (Lightweight). Den väger bara runt 85 gram, vilket är fantastiskt lätt för en kniv i denna storlek och robusthetsklass. Vikten, eller snarare bristen på vikt, kompenserar verkligen för den något högre profilen.
Standard-clippet på Manix 2 Salt LW är inte “deep-carry”. Det innebär att cirka 2-3 cm av kniven sticker upp ur fickan, och med den signalgula färgen blir den väldigt synlig. Mitt första råd till dig som tänker använda den som EDC är därför: investera i ett deep-carry clip i titan.
Men innan du rycker på axlarna och tänker “vilken designmiss”, låt mig förklara varför Spyderco gjorde detta val. Manix 2 Salt LW är i grunden en brukskniv designad för krävande förhållanden. Ett deep-carry clip gör kniven svårare att greppa ur fickan, särskilt med handskar på, vilket är precis vad denna kniv är tänkt att klara. Designen prioriterar funktion under tuffa förhållanden framför diskret bärande, vilket jag respekterar.
Kunde Spyderco ha skickat med ett extra deep-carry clip? Absolut. Men det hade ökat priset, och dessa knivar är redan i toppskiktet prismässigt. Ibland får man vara glad att tillverkaren håller nere kostnaden där det går. Så att man själv får köpa till och anpassa sin kniv som man vill ha den.
Moment 3 – Ergonomi
Här kommer vi till något av en stötesten för Spydercos Lightweight-modeller. Det är välkänt att dessa lättare versioner inte erbjuder samma sorts komfort som G10-varianter. Men är det verkligen så enkelt?
Efter omfattande testning kan jag säga att skillnaden mellan LW och G10 inte är så dramatisk som ryktet gör gällande. Visst har Lightweight-versionen en mer aggressiv mönstring som känns tuffare mot huden, men det finns en avgörande fördel, nämligen att den fungerar utmärkt med handskar på. Den bitiga ytan ger faktiskt bättre grepp än G10 när händerna är våta, kalla eller täckta av snö.
Nackdelen är att den kan ge upphov till hot-spots vid längre tids intensiv användning, särskilt om du har känsliga händer. Men här är grejen jag kommit fram till. Även G10-versionerna kan orsaka detta eftersom deras yta också är rätt så “slipande” mot huden. Skillnaden är mest att LW känns grövre medan G10 är mer som fint sandpapper.
Jag har täljt en skedar, hackat rotfrukter och skurit torrkött under längre perioder med mina Manix 2-knivar, både LW och G10-versioner. Lightweight-modellen känns tuffare mot händerna, det är sant, men eftersom den inte glider runt i handen så upplever jag faktiskt inte att den nöter eller skapar problem.
En sak som vissa klagat på är att kanterna runt bladkanalen (där bladet fälls in i handtaget) kan kännas vassa på LW versionen. Om du upplever detta är det fixat på en minut med lite sandpapper. Personligen har jag inte märkt av det vid användning, men jag känner att kanten är lite vass när jag medvetet drar fingret över den. Bedömer det dock som ett icke-problem som enkelt åtgärdas om det skulle störa.
Manix 2 Salt LW ligger riktigt bra i handen. Den väger lite, är tillräckligt stor för alla kniv-sysslor och ger dig flexibiliteten att växla mellan olika grepp beroende på vad du behöver göra. Vare sig det handlar om matprepp eller att tälja fjäderstickor för att göra upp eld – ergonomin håller.
Moment 4 – Skära
En kniv som inte kan skära är inte en bra kniv. Det låter kanske självklart, men det finns fler knivar med dålig geometri där ute än sådana med bra. Problem syns sällan på bild utan medför att man måste använda kniven för att upptäcka dem.
Vissa knivar ser imponerande ut men skär taskigt på grund av dålig bladgeometri. Man kan förstås slipa om och ändra geometrin, men det kräver stor vana och riskerar att förstöra kniven om man inte vet vad man gör. Det är alltså väldigt bra om den som tillverkat kniven redan förstår hur en kniv ska fungera, så slipper man som konsument fixa det som inte borde ha varit ett problem från början.
Här briljerar Manix 2 Salt LW. Geometrin är i det närmaste ett mästerverk, perfekt balanserad mellan “slice” (skärförmåga) och robusthet. Du får en egg som är extremt vass men samtidigt tål att användas hårt utan att ge upp. Kan den vara tunnare bakom eggen, jo, givetvis. Vill man det på en EDC kniv som ska göra lite av varje, absolut inte.
Det lövformade bladet skapar en svag vinkel längs hela eggen och mynnar ut i en mycket precis spets. Hela bladet har en V-formad slipning som ger en kontinuerlig och gradvis ökning av bladtjockleken. Resultatet? Den skär fantastiskt bra i både mjuka och hårda material utan att behövde knuffa undan mycket material när man skär djupare.
Jag testar alltid med papper, paracord, kartong, och även trä. Detta är hjärtat i vad en kniv ska göra, så jag är noggrann här. Manix 2 Salt LW presterade felfritt genom samtliga material. Papper skärs rent utan att riva, paracord delas utan ansträngning, kartong skärs utan att bladet fastnar eller att eggen fylls med pappersfiber, och träbearbetning fungerar med väldigt bra precision.
Moment 5 – Material
Nu kommer vi till det som verkligen gör Manix 2 Salt LW till något speciellt. Materialvalen är genomtänkta ända in i minsta detalj:
Bladstål: CPM MagnaCut, mästerligt härdat för optimal prestanda
Låsmekanism: Keramisk kula i kullager-låsningen gör den rostfri och den rullar bättre
Bladupphängning: Fosfor/brons som minimerar friktion och kontaminering
Skruvar: Titan
Handtag: Glasfiberförstärkt nylon (liknande det som används i pistoler)
Behöver jag säga mer? Jo, för jag upptäckte faktiskt några intressanta detaljer vid närmare granskning.
Varje skruv som håller ihop Manix 2 Salt LW är matchad med ett “svampformat” gängat rör på andra sidan. Denna detalj är INTE tillverkad i titan utan i rostfritt stål. Även fick-clippet är tillverkat av stål, inte titan.
Jag planerar att uppgradera till ett deep-carry clip i titan ändå, så den biten löser sig snart.
Gör det något? Nej, inte funktionellt. Men jag hade fått uppfattningen att all hårdvara var i titan, så jag blev förvånad när jag undersökte detta närmare. Det är en liten detalj som inte påverkar prestandan, men värd att nämna för fullständighetens skull.
Moment 6 – En hand
Att hantera en Manix 2 med en hand är otroligt enkelt. Den är designad för exakt det. Ända sedan Spyderco “uppfann” hålet i bladet så har det varit högsta prioritet på dom flesta av deras bruksknivar. Det som verkligen imponerar är att den fungerar lika bra med handskar på, något som långt ifrån alla EDC-knivar kan skryta om.
Jag vill kunna hantera min kniv även när den andra handen är upptagen, när jag håller något på plats, bär något eller arbetar i kylan med handskar. Manix 2 Salt LW levererar här utan problem.
Ett stort plus är att kniven är helt ambidextrös. Den fungerar lika bra för vänster- som högerhänta, vilket ger extra bonuspoäng i min bok.
Fjädern i min Manix 2 Salt LW kändes lite hård när kniven var ny. Det är länge sedan jag hade en omodifierad Manix 2, så jag vet inte om detta är standard idag. Min rekommendation är att överväga en fjäder med lättare tryck, det gör mekanismen mjukare och kniven ännu lättare att hantera med handskar eller när händerna är våta, snöiga eller leriga.
Bara ett tips från en som använt Manix 2 länge.
Moment 7 – Matberedning
Kan man använda en EDC-kniv för matlagning? Absolut, och Manix 2 Salt LW är exceptionellt bra på det. Jag har använt mina Manix 2-modeller för matprepp i många år och är mycket nöjd med hur de presterar. Salt-modellen med CPM MagnaCut tar detta till nästa nivå, du behöver inte oroa dig för missfärgningar på bladet när du skär lök eller andra livsmedel som påverkar mer känsliga stål.
MagnaCut är riktigt imponerande på detta område. Det är mer rostfritt än S30V, jämförbart med eller bättre än M390, och även bättre än de flesta “superstål” som S90V eller S110V. Du kan använda det i fuktiga miljöer, saltvatten, eller helt enkelt glömma att torka av det, utan att det rostar.
Den öppna konstruktionen gör Manix 2 Salt LW lätt att rengöra. Du behöver inte oroa dig för att vatten ska störa funktionen eller att fukt fastnar någonstans i mekanismen. Den är byggd för att tåla detta.
Det lövformade bladet ger en svepande egg som passar lika bra för fina snitt som för grövre arbete. Morötter, kålrot och andra tuffa rotfrukter? Inga problem alls.
För att vara en EDC-kniv är Manix 2 Salt LW en utmärkt matpreppare som fungerar lika bra i skogen som i köket.
Moment 8 – Eld
Att använda Manix 2 Salt LW för att göra upp eld fungerar bättre än förväntat. Bladsryggen är inte supervass, men tillräckligt för att riva i de flesta eldstål. Behöver du extra grepp finns jimpingen på bladryggen som ger bra friktion även mot tuffare eldstål.
När det gäller att processa fjäderstickor är Manix 2 Salt LW riktigt bra. Det främre greppet, med pekfingret vilande mot bladet, ger dig närkontakt med materialet och utmärkt styrsel över bladet.
Jag testade även att klyva en 5 cm gren i mindre bitar, vilket jag normalt inte rekommenderar med EDC knivar. Men jag gjorde det på rätt sätt, med bladet olåst och samma teknik som jag använder med Victorinox. Det minimerar risken för skador på mekanismen och eliminerar i princip risken för bladbrott om stålet är korrekt härdat.
Jag skulle undvika att använda Manix 2 Salt LW för att göra upp eld i det längsta och istället välja en Victorinox eller liknande för detta. Men det är skönt att veta att kniven klarar det om det skulle bli en nödsituation.
Moment 9 – Skärpa
En kniv som inte behåller sin skärpa är inte en bra kniv. Punkt. CPM MagnaCut är kanske inte det stål som håller skärpan allra längst, men det är otroligt lätt att underhålla. För dig som inte är superbekant med MagnaCut ännu (det är ett relativt nytt stål) kan jag förklara det så här:
Det presterar bättre än S30V, S35VN, 154CM, VG-10 och de flesta andra klassiska “premium-stål”. Det går att jämföra med M390, 20CV och till och med S90V i vissa tester. Mot de allra mest extrema pulverstålen som S110V eller maximerade versioner av M390 håller det skärpan något sämre.
Men här kommer det intressanta, MagnaCut uppnår denna skärhållfasthet med mindre karbider än konkurrerande stål. Det är här det verkligen skiljer sig från mängden. Stålet har exceptionell seghet för sin hårdhetsklass. Det är betydligt segare än M390, S90V, S110V och de flesta andra “superstål”.
Vad betyder detta i praktiken?
- Mindre risk för utbrytningar på eggen
- Tåligare mot sidbelastning och vårdslös användning
- Lättare att slipa (mindre och finare karbider)
- Kan härdas hårdare utan att bli skört
- Kan slipas till extremt vassa eggar som ändå håller länge
Efter alla mina testmoment är kniven fortfarande så vass att den skär papper utan problem. Den har visserligen förlorat den där extrema “hair-popping” eggen som den levererades med, och ja, Manix 2 Salt LW kom faktiskt med en så polerad egg att man kunde spegla sig i den direkt från fabrik.
Detta är rätt så imponerande, och garanterat en av anledningarna till att den fortfarande presterar så bra efter omfattande användning.
Moment 10 – Slipa
Hur enkel är den att slipa? Som jag förklarade tidigare är CPM MagnaCut otroligt trevligt att arbeta med. Det tar en fantastiskt fin egg utan att du riskerar att förstöra något, vilket gör stålet mycket förlåtande även om du inte är expert på slipning.
Med regelbundet underhåll, några drag på en lädertropp, behöver du slipa kniven mycket sällan. När/om eggen väl behöver riktigt underhåll kan du ta det försiktigt med keramiska brynen istället för att gå hårt fram med grova diamantbrynen.
Regelbundet underhåll sparar dig från att slösa tid på omfattande slipningar senare. Det är min filosofi, och den fungerar utmärkt med MagnaCut.
Moment 11 – Rengöra
Att rengöra Manix 2 Salt LW är en ren fröjd. Den öppna konstruktionen ger dig tillgång till alla delar, och den fullständigt rostfria designen innebär att du inte behöver vara rädd för vatten. Kniven är enkel att hålla ren och hygienisk under dagens alla sysslor.
Eftersom Manix 2 Salt LW har fosfor/brons i upphängningen finns inga kullager som gör den känslig för smuts. Men här kommer det riktigt smarta, att de nyare LightWeight-versionerna går att skruva isär och rengöra ordentligt från insidan. Detta var inte möjligt med tidigare modeller, som var nitade ihop.
Detta ger Manix 2 Salt LW toppbetyg i rengöring. Den uppfyller alla mina krav på en EDC-kniv med bred marginal.
Moment 12 – Ekonomi/Prisvärdhet
Sista momentet sker vid skrivbordet. Är kniven värd pengarna? Skulle jag rekommendera den till andra?
Låt mig vara tydlig, pris är inte den avgörande faktorn för betyget här. Prisvärdhet handlar om kniven verkligen är värd sitt pris, inte om priset är för högt i förhållande till vad du är villig att betala. Många blandar ihop dessa begrepp.
Mitt svar: Ja, absolut
Manix 2 Salt LW är värd varenda krona, förutsatt att priset är rimligt (vilket Spyderco i regel är). Det här är en “buy-it-for-life” kniv som kan hantera nästan allt du ger den. Du behöver inte oroa dig för bristande kvalitet, dåligt härdat stål eller andra kvalitetsproblem som kan finnas hos mindre etablerade tillverkare.
Detta är en av de bästa kombinationerna av modernt stål och beprövad design som finns just nu.
Om du gillar Manix 2-plattformen och vill ha en kniv som gör allt väl, detta är ett utmärkt val. Men om du aldrig haft en Manix 2 tidigare rekommenderar jag starkt att du försöker få tag på en att testa först.
Manix 2-plattformen passar mina händer perfekt och jag tycker den är otroligt trevlig att arbeta med. Men mina händer är inte dina händer. Om du kan, testa kniven innan du köper. De flesta återförsäljare på internet har bra returvillkor, kontrollera detta innan beställning så kan du alltid skicka tillbaka om den inte passar dig.
Manix 2 Salt LW i MagnaCut är en nästan perfekt allround-kniv som kombinerar det bästa från två världar. Stark rekommendation, särskilt om du använder din kniv i utmanande miljöer eller helt enkelt vill ha sinnesfriden att den klarar vad som helst du råkar ut för i vardagen.
Slutligen
I min samling finns fyra olika Manix 2-knivar. Jag har ägt mer än 15 olika modeller genom åren som jag (tyvärr) sålt efterhand. Men Manix 2 Salt LW tog omedelbart förstaplatsen bland alla Manix-modeller jag någonsin ägt. Stålet är fantastiskt och har egenskaper jag inte upplevt med något annat stål tidigare.
Det här är inte bara en uppdatering av en klassisk design, det är en evolution som visar vad som händer när modern stålteknik möter decennier av beprövad konstruktion. Spyderco har lyckats med konststycket att ta en redan älskad plattform och göra den ännu bättre genom att välja rätt stål för rätt ändamål.
Om jag skulle rekommendera EN enda EDC-fällkniv till någon som vill ha något som fungerar överallt, i alla väder, för alla sysslor, då skulle det vara Manix 2 Salt LW i CPM MagnaCut.
Den är inte den billigaste kniven, inte den lättaste (fast nästan), och kanske inte den mest “tacticool” modellen i världen. Men den är den mest kompletta.
För mig personligen har den ersatt flera andra knivar i min rotation. Varför byta mellan olika knivar beroende på väder och uppgift när en enda kniv kan hantera allt? Det är en befriande känsla att inte behöva fundera, bara ta med sig samma kniv varje dag och veta att den klarar vad som helst.
Som EDC-kniv med överlägsen prestanda i alla vardagliga och utmanande situationer är den svår att slå.
Tack för att du läste! Om du har frågor eller egna erfarenheter av Manix 2 Salt LW, hör gärna av dig. Jag är alltid nyfiken på andras upplevelser med knivar.
Glöm inte att kolla poängen för samtliga moment som finns på min “Jämförelselista” under “EDC knivar”.
Ha en riktigt bra dag, så hörs vi snart igen!
Lämna ett svar