Bark River Bravo 1.25 Spear Point

Bark River Bravo 1.25 Spear Point

3249 kr (utan eldstål)
8.7

Vedklyvning

10.0/10

Huggning

7.0/10

Tälja

7.5/10

Matberedning

8.5/10

Göra upp eld

8.5/10

Skärpa

10.0/10

Slipa

9.0/10

Ergonomi

9.0/10

Prisvärdhet

9.0/10

Bra

  • Byggkvalité
  • Perfekt balanserad
  • Fantastiskt stål (CPM-3V)

Dåligt

  • Obehandlad läderslida
  • Stroppning krävdes vid lev.

Då var det dags att titta lite närmare på Bark River Bravo 1.25 Spear Point. Detta är första kniven från Bark River som jag någonsin ägt, vilket gör att jag inte kan uttala mig om deras andra knivar. Min erfarenhet är begränsad till denna kniv. Bara så att ni vet innan jag börjar. 😊

Material
Bark River Bravo 1.25 Spear Point är tillverkad av CPM-3V stål och har ett blankslipat handtag av canvas micarta. Bladet är 5.5 mm tjockt och är 127 mm långt. Den totala längden på kniven är 251 mm. Vikten ligger på rimliga 245 gram (enbart kniven) och känns balanserad och bra i handen.

Slidan till kniven är gjort i sadel-läder och är svart, dock skiljer sig färgerna på slidan beroende på materialet i handtaget. En av fördelarna är att slidan är anpassad för både vänster och högerhänta, en trevlig överraskning för mig som är vänsterhänt.

Kvalitetsmässigt så finns det ingenting att klaga på när det gäller kniv eller slida, dock hade jag föredragit en slida i ett tåligare material, men ska det vara fint så ska det. 😊

Vedklyvning
Bark River följer den gyllene regeln när det gäller vedklyvning. Vi pratar tjockt blad och konvex slipning. Båda dessa saker är grundrecept för en utsökt ”vedklyvare” ute i skogen. Till skillnad från Fällkniven knivarna så har Bark River ett konstant konvext blad. Jag är lite osäker på vad jag tycker än så länge om detta i det stora hela, men när det gäller vedklyvning så fungerar Bravo 1.25 SP riktigt bra, minst lika bra som min Fällkniven S1xb.

Jag kan tillägga att jag har spenderat mycket tid med att klyva med denna kniv, för att försöka få in den rätta känslan och måste säga att jag kanske till och med föredrar den ”djupa” konvexa geometrin mer än den man återfinner på Fällknivens överlevnadsknivar. Skillnaden är dock hårfin just nu, så jag vill inte deklarera någon definitiv vinnare om man jämför mellan knivarna, men Bravo 1.25 är riktigt bra.

Huggning
Bravo 1.25 är ingen lång kniv med sitt knappt 13 cm långa blad. Vikten på 245 gram är helt ok, men jag skulle nog inte benämna denna kniv som en ”huggare”. Visst fungerar den till mindre kvistar och grenar, men detta är definitivt inte dess starkaste sida.

En sak jag reflekterade över var att vibrationer från bladet går över till handtaget utan någon dämpad effekt, vilket gör att man blir lite pirrig i handen om man träffar på en frusen gren eller liknande. Med ordentliga handskar på så är det inga problem.

Tälja
Att tälja med Bravo 1.25 Spear Point är trevligt, men det är uppenbart att det inte är en kniv specifikt utvecklad för finare arbeten. Trots sin storlek så känns den lite större att hantera än nödvändigt. Jag tror det beror på att handtaget är så pass tjockt på denna kniv. Med det sagt så är det inte en otrevlig upplevelse och jag är säker på att jag kan göra det mesta jag behöver ute i skogen med denna kniv, utan större problem.

Det jag hade problem med till en början var just vinkeln på det konvexa bladet. Jag är lite ovan att ha sådan stor variation på kontrollen på skärvinkeln. Fällknivens knivar har betydligt kortare konvex lutning, vilket gör att man inte kan hålla på så många olika sätt.

Matberedning
Utan att överdriva kan jag säga att min Bark River Bravo 1.25 Spear Point har fått arbeta rätt så mycket med matberedning. Jag har skurit allt från kött till druvor med denna kniv och kan säga att den faller på plats med dom andra Bushcraft knivarna jag äger. Det tjocka bladet gör att hårda grönsaker och frukt, som äpple, päron och potatis klyvs rätt så brutalt istället för att skäras. Kött, tomat och andra mjuka saker fungerade utsökt att skära och den djupa konvexa vinkeln gör att den går mjukt igenom.

Trots att resultatet blir infantilt och många gånger grisigt så tycker jag att Bark River kniven skötte sig väldigt bra i detta moment. Det blanka bladet gjorde också att inget fastnade och den var lätt att rengöra efteråt. För att vara en tjock vässad stålbit så blev jag nästan imponerad av resultatet.

Göra upp eld
Att göra upp eld med Bark River Bravo 1.25 fungerade föredömligt bra. Den är inte som en Garberg, men det fungerade väl att dra eldstål och skrapa trä för att få lite ludd. Fällkniven S1x är lite vassare på ryggen, men samtidigt bör man inte dra eldstål på den kniven på grund av det mjuka stålet i lamineringen.

Att göra fjäderstickor var svårt till en början, men när jag började lära mig med kniven så fungerade det väldigt bra. Som jag nämnde tidigare så är det lite svårt när bladet är konvext hela vägen, det blir lite svårare att hålla konstant rätt vinkel för att få tunna och fina fjädrar. Dock var det inte kniven, utan mig, detta berodde på. 😊

Skärpa
Bark River Bravo 1.25 levererades vass men hade lite ”taggig” egg, vilket gjorde att den inte fungerade så bra som jag ville. Efter några minuters stroppning så var den dock som ett rakblad. Efter detta så har jag varken behövt stroppa eller slipa kniven eftersom den inte har uppvisat några som helst problem med eggen.

Slipa
Som jag skrev ovanför så har jag inte behövt slipa eggen på bladet något, däremot fick jag chansen att stroppa den ordentligt. Baserat på den erfarenheten så verkar CPM-3V stålet i bladet vara riktigt fint och samtidigt relativt enkelt att slipa. Jag skriver ”relativt” då det faktiskt rör sig om ett super-pulver-stål och dessa är aldrig enkla att slipa. Den smartaste strategin bakom dessa stål är att aldrig låta kniven bli slö. Detta är första gången jag provar en kniv med CPM-3V stål, så det är intressant att se att den presterar så bra som det gör. Imponerande.

Ergonomi
När det gäller ergonomi så är Bark River riktigt duktiga. Handtagen är konturerade och tjocka. Dom erbjuder också ett stort handtag som medför att man kan hålla kniven på lite olika sätt beroende på vad man gör för tillfället. Jag är fortfarande lite återhållsam när det gäller dom blank-polerade handtagen och skulle gärna vilja ha någon typ av mönster för att kniven ska ligga säkert i handen. Jag kan dock tillägga att jag inte haft några problem med att jag glider eller tappar greppet om kniven. Det är mest en känsla av att jag skulle vilja ha mer fäste.

Slidan fungerar väl och jag har inte haft några problem med att dra och sätta tillbaka kniven. Låsningen är lätt att hantera med handskar på. Genom att slidan är ambidexteriös så kan man flytta läder-knäppningen till rygg-sidan på kniven och riskerar därigenom inte skada den om man använder kniven utan att låsa fast den. Jag knäpper normalt sett inte fast kniven om jag är i läger eller håller på med något projekt. Jag knäpper egentligen bara fast kniven om jag är på väg någonstans eller klättrar, så att jag inte tappar den.

Trots att detta inte är en komplicerad kniv att hantera så kräver den lite eftertanke och tål inte elementen på samma sätt som en Fällkniven S, F eller A serie. Slidan är inte vattentålig, trots att resten av kniven är det. Det bör man komma ihåg.

Prisvärdhet
Bark River Bravo 1.25 är ett hantverk och således kommer den alltid kosta mer än en serie-tillverkad kniv som robotar hanterat, det kommer man inte undan. Dom är inte billiga på något sätt och man får ungefär det man betalar för, varken mer eller mindre. Men samtidigt som kniven är dyr att köpa och många gånger nästan omöjliga att få tag på (läs här) så tycker jag att den är prisvärd.

Den är inte lika prisvärd som Morakniv och andra låg-budget knivar, men samtidigt så pratar vi faktiskt om ett hantverk, precis som Karesuandokniven och många andra. Många köper Bark River knivar för att sätta i en monter, men ni som känner mig vet att detta inte händer i min ägo. Den är en brukskniv och ska användas därefter.

Slutord och betyg
Det som lockade med Bark River var hantverket bakom knivarna. Min kniv har blivit hanterad av flera händer på fabriken och varje är en expert på sitt område. Varje vinkel och polerad bit av kniven har hanterats av någon som älskar det dom gör och som arbetat för att just denna kniv ska bli den bästa dom gjort. Detta märks när man tittar närmare på kniven. Det finns inga problem hur mycket man än synar handtag, nitar, egg eller handtagssidor. Perfektionisten inom mig ler brett åt en sådan kniv.

Det faktum att min Bravo 1.25 Spear Point checkar så många boxar på min önskelista gör att jag garanterat kommer att trivas med den. Tanken på att äga detta hantverk är inspirerande och dessutom finns det en gedigen historia och eftertanke med hela designen av kniven.

Så. Avslutningsvis kan jag säga att om du funderat på en Bark River kniv, för att använda vid jakt eller skogsliv, tveka inte för länge. Om du har turen att hitta en kniv som du finner snygg och väl designad så bör du köpa den så fort som möjligt. Dessa knivar växer inte på träd och chansen att du ska få tag på en likadan är försvinnande liten, då det faktiskt rör sig om en semi-custom kniv i begränsad utgåva.

Om du inte läst historien bakom Bark River så rekommenderar jag detta inlägg som jag skrev tidigare.

Ha en bra dag så hörs vi snart igen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *