Spyderco Para 3 FRN – Försnack

Vänligen notera! Detta inlägg är äldre än ett år, vilket gör att den kanske inte längre innehåller relevant information. Tänk på att information rörande telefoner, appar och annat tekniskt mest troligt inte stämmer längre. Om inlägget däremot är en recension på en kniv så är innehållet med största sannolikhet ännu relevant flera år efter att det skrevs. Du kan säkert avgöra själv om innehållet är relevant, men nu är du i alla fall varnad. =)

Som ni troligen känner till så har jag under drygt en veckas tid använt mina nya Spyderco Para 3 FRN som EDC (Every Day Carry). Jag har testat den under mina vanliga test-moment, men även burit den på kontoret och i arbetet. Detta ”för-snack” är lite löst prat om hur jag upplevde kniven och problem som kanske inte framgår så väl i testet som kommer. Låt oss börja.

FRN är lätt men tråkigt
Alla ”lightweight” modeller från Spyderco har handtag i FRN (Fiber Reinforced Nylon) vilket på Svenska översätts till ”Glasfiberförstärkt nylon”. Detta är samma typ av material som återfinns i olika pistoler, batonger och även hjälmar, med viss modifikation i blandningen. Kort och gott kan man likna det vid väldigt hård plast, i det närmaste.

Detta gör att materialet är lätt, hållbart, tål smuts och klimatpåverkan på ett helt annat sätt än exempelvis G10 och olika metaller. Förutom detta så är det även billigt att tillverka, vilket gör att kniven i fråga går ned i pris, oftast rätt så mycket. Skillnaden mellan en FRN och G10 version på Para 3 är ungefär 400 kr och då kniven kostar 1299 kr i FRN så slutar G10 priset på 1699 kr.

Lite bättre konstruktion än Dragonfly 2
Då jag testat Dragonfly 2 parallellt med Para 3 så kunde jag redan från första början konstatera att mer tid och eftertanke har getts åt sistnämnda. Para 3 har en fosfor-brons bricka som distans från handtagets ena sida och på andra sidan finns det en distans i samma material som handtaget. Detta gör att bladet går betydligt lättare på Para 3 än på Dragonfly 2. Man har mindre tendenser att få in skräp i mekanismen, samt att istället för ”back-lock” så har Para 3 det omtalade ”compression-lock” som gjort Spyderco om än mer populära i fällknivs-kretsar.

Kortfattat kan man beskriva ”compression-lock” som en reverserad ”linerlock”, så att man frigör bladet på ovansidan av handtaget istället för inne i handtaget på undersidan. Detta gör att man inte håller handen i vägen för bladet och minimerar risken att man skär sig av misstag. En nackdel med denna låsning är att den inte är ambidextriös, utan finns anpassade för höger eller vänster hand.

I och med att jag är vänsterhänt så hade jag till en början lite bekymmer, men med rätt teknik så kan även en vänsterhänt använda en högerhänt ”compression-lock” utan större bekymmer.

Ingen Manix 2
Trots att jag inte direkt har något emot Para 3 så föredrar jag Manix 2 modellen mest av allt. Manix 2 erbjuder en bättre geometri på bladet, låsningen känns säkrare, den är anpassad för vilken hand som helst och är betydligt smidigare rent mekaniskt. Detta gör också att jag får svårt att rekommendera Para 3 över Manix 2.

I grund och botten så känns det lite som en kompromiss, då Manix 2 går att få för samma pris och har ett bredare utbud av varianter, för den som vill ha ett specifikt stål anpassat för ett specifikt arbete.

Slutligen
Jag förstår att många fastnar för Para 3 och anser att den är en fantastisk kniv för EDC. Den håller en bra prisklass och är liten i fickan. FRN verisonen levereras med ”deep-carry-clip” som går föredömligt djupt i fickan och CTS BD1N stålet i bladet är ett bra stål i stil med D2. Detta gör kniven lättslipad och den håller skärpan bra.

Inom snar framtid så kommer testet på Para 3 i FRN utförande, där jag testat alla mina vanliga moment och hur jag anser att den presterar.

Ha en trevlig dag så hörs vi snart igen.