Fällkniven A1 PRO – Första turen

Vänligen notera! Detta inlägg är äldre än ett år, vilket gör att den kanske inte längre innehåller relevant information. Tänk på att information rörande telefoner, appar och annat tekniskt mest troligt inte stämmer längre. Om inlägget däremot är en recension på en kniv så är innehållet med största sannolikhet ännu relevant flera år efter att det skrevs. Du kan säkert avgöra själv om innehållet är relevant, men nu är du i alla fall varnad. =)

I vanliga fall brukar jag inte skriva så mycket om en kniv när jag testar den, men i detta fall känner jag att det är befogat. För det är något som inte står rätt till med denna kniv… Men det kanske är mig det är fel på.

Om det har med vikten, geometrin eller tyngdpunkten att göra vet jag för närvarande inte, men ”känslan” infinner sig inte med denna kniv. Du vet, den där känslan att kniven är en förlängning av ens arm, som att den är en naturlig del av en själv…

Efter en hård dag i skogen, letandes tjärved och lite klyvning av ved för eldning.

Vinkeln som gör att man får perfekta fjäderstickor, kraften som krävs för att hugga av en gren eller styrkan som krävs att bromsa bladet om man missar det man siktade på vid huggning. Alla dessa saker känns jobbiga och onaturliga.

Värt att notera är att jag testar mängder med knivar, så det är inte som att denna kniv inte är som min andra kniv. Den är närmare bestämt inte som någon kniv jag testat förr. =)

Kanske är det bara jag som är onödigt känslig, men det är viktigt för mig att en kniv beter sig på ett visst sätt och fungerar exakt som jag tänkt mig. Med Fällkniven A1 PRO så känns nästan allt krystat och omständligt, inte alls så naturligt som jag förutsätter att en kniv från Fällkniven ska kännas och bete sig.

7 mm tjockt stål som är lika brett 50% av knivens höjd. Detta mynnar ut i en rätt så akut vinkel mot eggen.

Om jag isolerar och deducerar dom olika egenskaperna i kniven så tror jag att mitt problem beror på en kombination av olika faktorer. Dels är kniven för bred (7mm) för att enkelt kunna klyva något. Visst splittrar den trä, men på grund av dess bredd så krävs det mycket kraft för att få ned kniven i träet till att börja med. Det går exempelvis väldigt trögt att trycka bladet genom trä på grund av den akuta vinkeln på den konvexa delen, man behöver slå ned bladet för att träet ska spricka, vilket kanske inte alltid är önskvärt.

Så här kan mina knivar se ut efter en dag i skogen, men då kvällen kommer så är dom rena och fina igen. =)

Dels är kniven för tung i bladet, vilket gör att jämvikt inte uppnås vid parerskyddet, utan nästan exakt vid näsan på min graverade döskalle på bladet. Det kan verka vara en liten detalj, men efter några timmar i skogen så märks det rätt så uppenbart att den inte var konstruerad för finare arbeten.

En hel hög med ytliga repor, men det är en del av processen och inte alls ovanligt. Det är för det mesta lätt att putsa bort. =)

Den sista faktorn är troligen handtagets utformning. Trots att kniven är bred, stor och tung så är handtaget relativt litet och smalt. Det känns faktiskt som att vanliga A1 har ett större och greppvänligare handtag. Men detta är, som jag skrev tidigare, kanske bara mitt ”mindset” som är inställt på något annat än det jag håller i handen just nu.

Mina tester med Fällkniven A1 PRO fortsätter givetvis, men jag kan redan nu konstatera att det inte blev som jag föreställt mig första tiden med denna kniv skulle vara. Förhoppningsvis anpassar jag mig inom kort och kanske ändrar mitt ”mindset”, annars finns det bara en sak att göra… Då hamnar den på ”knivar till salu”…

Ha en trevlig dag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *