Terävä Skrama – Första känslan

När det gäller stora knivar så är Varusteleka’s Terävä Skrama en av dom största jag har hanterat. Men för att vara en så pass stor kniv så är den förvånansvärt smidig och lätthanterlig, vilket gör att den aldrig känns klumpig, men ändå något av det brutalaste du kan hantera i skogen.

Terävä Skrama på bältet

Handtaget på Skrama är fantastiskt bekvämt, något jag var orolig för innan jag fick ”klämma” på den för första gången. Genom att flytta greppet fram eller tillbaka så kan man enkelt anpassa den stora kniven för vilket ändamål man avser använda den till. Med ett grepp långt fram så kan man nyttja dom ca 8-10 cm som har en mer aggressiv vinkel på eggen, medan ett grepp långt bak gör att man kan hugga med ordentlig kraft. Den främre delen av eggen har en mindre akut vinkel, så den ska hålla bättre för hårdare användning.

Hela konceptet med Skrama är baserat på att den ska vara ”enda kniven”, vilket även var sant på ca 700-1000 talet då designen, kallad ”ryggbryten sax”, var populär. Varusteleka har dock förfinat idén och använder givetvis modernt 4,2 mm tjockt 80CrV2 kolstål. Ett otroligt tufft och lättslipat stål, som trots detta håller sin egg väldigt bra.

Det som slog mig först, förutom storleken, var hur vass kniven levererades. Jag har haft knivar som Spyderco Manix, som varit vassa som tusan vid leverans, men aldrig något i liknande storlek som denna. Detta är också vad som gör Skrama speciell. Den ser ut som en kofot och har en finish som inte riktigt passar in i min övriga arsenal, men samtidigt så kan man se att den är genomtänkt, perfekt viktad, vass som tusan och tål att användas.

Att Skrama levereras med ”skönhetsfel” tror jag enbart är en strategi, eftersom man automatiskt blir mer oförsiktig och kanske använder kniven lite hårdare än en som blänker och ser vacker ut. Detta är också något som jag anser är alla Terävä knivars stora fördel.

Jag råkade dra läderslidan på Skrama mot en vass sten igår när jag var ute i skogen, vilket lämnade några medeldjupa repor och hack i lädret. Men istället för att gråta över ”skador” så anser jag att det bara bidrog till dess karaktär och ökade på dess ”patina”, hur konstigt det än kan låta. Det som egentligen utgör slidan på Terävä Skrama är en inre plasthylsa, den yttre delen i läder är i det närmaste dekorativt och ger en möjlighet att knäppa fast kniven lite säkrare.

Jag har inte ännu hunnit använda Skraman tillräckligt för att kunna bedöma eller betygsätta något, men jag planerar att ta med den på ett helg-äventyr där den ska få bekänna färg och genomgå min ”standard-test” för Bushcrafting knivar, trots att den borde få en egen kategori.

Mina slutgiltiga ord rörande min första upplevelse med Terävä Skrama är att den överraskade på fler områden än jag trodde. Tung, tuff och stor, men samtidigt så döljer det sig en finess på djupet som aldrig syns ”på bild”. Den perfekta balansen gör att kniven känns lätt i handen vid finare arbeten, samtidigt som den bidrar till tyngd när man måste hacka något. Det otroligt sköna handtaget slår det mesta som jag äger på fingrarna, samtidigt som den egentligen inte består av något lyxigt eller dyrt material.

Varusteleka har rört om mina värderingar rörande vad en stor kniv är. Min Fällkniven A1 känns helt plötsligt inte stor längre, mina mindre bushcrafting knivar känns oförmögna och opraktiska i jämförelse. Jag inser samtidigt att jag inte kan låta dom övriga knivarna på Varusteleka bli bortglömda. Kanske måste jag investera vidare i deras Terävä-serie. Vi får se.

Givetvis kan allt ändra på sig när jag får chansen att testa Skraman under ”normala” förhållanden ute i skogen, men jag är rätt så säker på att min upplevelse kommer att förbli positiv även då.

Jag återkommer med test och recensioner så snart som möjligt. Ha en trevlig helg och njut av värme och slask, var du än befinner dig. =)

Lämna ett svar